Romaner vävs av författarens drömmar, enligt Maryse Condé.

Den karibiska litteraturens grande dame har för länge sedan slutat leta efter det verkliga, eller det sanna, inte minst när hon skriver om sitt Guadeloupe.

- Författare ändrar sig hela tiden. Det som var möjligt för mig i slutet av 80-talet skulle vara helt omöjligt i dag. Mina idéer om skrivande - om människor till och med - har ändrats, men jag förnekar inte att det var väldigt viktigt för mig att återvända till Guadeloupe. Det här är en bok som fortfarande är viktig i min utveckling.

Torgny Lindgren skriver universella berättelser från sitt Västerbotten, från en hembygd han ibland beskylls för att ha uppfunnit. Med ”Färden genom mangroven”, i höst i svensk översättning nästan tjugo år efter att den skrevs, gjorde Maryse Condé på sätt och vis samma sak med sitt franskspråkiga hörn av världen. Sin ”skvallertacka till ö”, som hon skriver.

När hon skrev var det inte med det universella för ögonen. Tvärtom var hennes storslagna ambition att skriva den helt sanna romanen om det verkliga Guadeloupe.

- Det var en stor fråga för västindiska författare på 80-talet. Hur skulle man kunna skriva en roman så att läsaren med en gång kunde känna att den är från Guadeloupe? När man lyssnar på musik vet man att den kommer därifrån, man vet till och med vem musikern är. Om man lyssnar till Kassav vet man att det är ett zouck-band från Guadeloupe.

- Vi ville vara som musikerna, men det var en dröm som aldrig kunde infrias olyckligtvis.

Den karibiska identitet hon skildrar är inget fast och visst. Invånarna har rötterna i Indien eller Holland. Deras värld är ett mikrokosmos, en gudsförgäten håla som vilar på ett mörkt förlutet, intill träsket där slavar gick under eller avrättades.

Berättelsen tar avstamp i en likvaka för främlingen Francis Sancher, som under sin korta tid i Rivière au Sel gjort två unga skönheter på smällen (det var i själva verket de som förförde honom) och blivit bespottad av männen, innan han slutligen gjort det han kommit för: dö.

Likvakans besökare berättar i egna kapitel om sina liv och sina möten med den döde främlingen. De ”började i tysthet tänka på Francis Sancher och sög på sina minnen som på tänder med hål”. Flera, inte minst de gravida kvinnorna, bestämmer sig för att ta sina liv i egna händer.

- Likvakorna är otroligt viktiga. Du går dit inte bara för visa respekt, du går dit för att tänka på dig själv, på din framtid, på vad du har åstadkommit. Du sitter där hela natten. Sedan vet man inte vad som händer, det kanske inte blir något av deras beslut.

Hennes andre och nuvarande make är vit britt. På 90-talet skrev Maryse Condé en roman utifrån Emily Brontës ”Svindlande höjder” men förlade handlingen till Västindien.

- På 1800-talet skrev Brontë om sitt hörn av England som var väldigt nära Guadeloupe. I själva verket visade jag att det inte finns några gänser i litteratur, du kan vara engelsk och ändå väldigt nära Guadeloupe. Det var också en del av min egen utveckling.

Trots sina många skildringar av starka kvinnor och kvinnors sexualitet vill hon inte kalla sig feminist.

- Jag är engagerad och intresserad, men jag är inte feminist. Jag vet att det finns en stark feministisk rörelse i Sverige. Men när man kommer från ett koloni vet man att alla är offer för förtryck, då finns det en solidaritet mellan män och kvinnor som kanske inte finns i Europa och Amerika. (TT Spektra)

Fakta/Maryse Condé

Bakgrund: Född 1937 i Pointe-à-Pitre, Guadeloupe. Kom som 16-årig student till Paris. Gifte sig med en skådespelare från Guinea och flyttade till Afrika. Under tolv år undervisade hon i Guinea, Ghana, Nigeria och Senegal. Flyttade tillbaka till Paris 1973 där hon doktorerade på stereotyper i Antillernas litteratur. Fick sitt internationella genombrott på 80-talet med sin tredje roman, ”Ségou: en afrikansk släktsaga”, en historisk roman på verklig grund om ett Mali som i slutet av 1700-talet erövras av både muslimer och slavhandlare. Fram tills nu hennes enda bok som getts ut på svenska. Startade avdelningen för franskspråkig karibisk litteratur vid Columbia University i New York och undervisade där fram till 2002.

Romaner: 14.

Priser: Många.

Övrigt: Fram fram till maj i år ordförande i Franska kommittén till minne av slaveriet.

Senaste roman: ”Histoire de la femme cannibale”, som utspelas i Sydafrika. (TT Spektra)

Fakta/Guadeloupe

Franskt departement i Västindien med cirka 335 000 invånare, EU-medlem och med euro som valuta. Folkökningstakten är den lägsta i Karibien eftersom så många av de unga flyttar därifrån. De flesta är mulatter men det bor också många européer och asiater i Guadeloupe. (TT Spektra)