- Vi hoppas möta en seriös och konstintresserad publik. Det blir säkert färre besökare än tidigare, men då låg vi också tillsammans med trädgårdsmässan, säger Stefan Andersson på Umeågalleriet Andersson Sandström.

Så långt är allt frid och fröjd. Men så har det inte alltid varit i mässsammanhang vad gäller konst. De senaste åren har varit en ständig dragkamp mellan Konstmässan i Sollentuna och Stockholm art fair i Älvsjö. Vissa år med en vinnare, andra år med två konkurrerande mässor.
- Uttrycket blev så spretigt. En blandning av Vaxholmsbåtar och Cragg-skulpturer och allt däremellan. Det här är bättre både för dem som vill ha det ena eller de andra, säger Stefan Andersson.

Det räcker med en snabbtitt i deltagarförteckningen för att inse att urvalet är snävare än på tidigare mässor, med enbart etablerade prestigegallerier som utställare.
Orsaken är att en arbetsgrupp bestående av bland andra Brändström & Stene, Galleri Gunnar Olsson, Natalia Goldin gallery, Galleri Andersson Sandström med flera,
gick samman i fjol för att skapa en, vad de ansåg, kvalitetsmässigt bättre mässa. De bjöd in 36 gallerier, varav 30 nu ställer ut.
- Vi arbetar alla med vad man skulle kunna kalla internationell samtidskonst, säger Stefan Andersson.
Centralt placerad i hans monter står en nyuppackad Tony Cragg-skulptur. En liknande skulptur, men med helt andra dimensioner ska enligt uppgift smycka OS-staden Turin. Verket blir sannolikt mässans dyrgrip med en prislapp på drygt 640 000 kronor.

Hur kommer annars prisnivån att ligga, kan ”vanliga” människor handla?
- Absolut, här kommer att finnas verk från ett par tusen kronor och uppåt. Vissa gallerister har till och med som policy att i mässammanhang bara ställa ut verk under 30 000 kronor.
Det är heller ingen hemlighet att samtidskonsten upplever ett enormt uppsving just nu, med stigande priser som följd. Ett flertal utställningar, som exempelvis Linn Fernström på Galleri Bohman, var utsåld redan på vernissagedagen.

Vad är ett bra köp?
- Det är svårt att säga, men
för mig som tränad konstbetraktare, går det som en kabel från hjärta till öga. Och när det känns att ”fan vad jag tyckte det här var bra”, då är det något speciellt. Det handlar om att först titta på verket, sedan prislapp och namn, säger Stefan Andersson.

Olle Granath, Konstakademiens (Kungliga akademien för de fria konsterna) ständige sekreterare, ser med tillförsikt fram emot att konstens mest kommersiella sida nu möter publiken i akademiens anrika lokaler.
- Trots alla år av utställningar är akademiens hus lite anonymt, men konsten behöver inte upptäcka akademien och akademien behöver inte upptäcka konsten, för vi har ett väldigt långt förhållande. Men lite mer fart på publiken tror jag är väldigt bra.

Men ni har arrangerat utställningar i alla tider, vad är då den största skillnaden?
- Den sociala anläggningsytan blir så oerhört mycket större. Varje galleri och konstnär har sina kontakter, så som marknadsföring för akademin är det väldigt intensivt och bra. På tre dygn når du fler människor än
vi annars gör på tre år, säger Olle Granath.

Som konstkännare och flitig galleribesökare känner sig inte Olle Granath orolig för den konstnärliga kvaliteten på Market.
- Om man ser till vilka gallerier som är här och vad de uträttat under åren, så är ju chansen att du hittar bra saker här ganska stor om du jämför med de större mässorna som tar in alla sorters gallerier och alla sorters konst. Men att köpa konst är en personlig operation och ska så vara tycker jag.