Kanske var det sommaren 1719 som rysskräcken föddes i Sverige. Ryssarna brände ner svenskarnas gårdar ute i skärgården och tsar Peter I:s galärer hotade Stockholm. Öregrund, Norrköping och Östhammar härjades och röken låg tung över nejden. Ute på Ingaröfjärden närmade sig den ryska flottan huvudstaden och stockholmarna höll andan.

Utanför Saltsjöbaden vid det trånga sundet mellan Boo och Skogsö samlade sig det svenska försvaret. Dolda i snårig och bergig terräng får soldaterna se hur flera tusen beväpnade ryssar går iland vid Baggenstäket. Svenskarna gör sig klara för strid. Krigsveteranen Rutger Fuchs och överstelöjtnant von Essen avvaktar nervöst och när mörkret faller ger de order om att gå till anfall.

I mörker och svår skogsterräng närmar de sig ryssarna och de första skotten avlossas. Nere i Lännerstasundet ger de svenska galärerna eld. Det är den 13 augusti 1719 och efter en häftig eldgivning tvingas ryssarna till reträtt. Än en gång har Stockholm räddats från brand och plundring. Men hur var det möjligt och hur gick det till?

Det är här som slagfältsarkeologen Tomas Englund och hans kolleger kommer in i bilden. Utrustade med metalldetektorer och gedigen källkunskap ska de, som arkeologernas svar på kommissarie Wallander, försöka ta reda på vad som har hänt. – Generalerna på den här tiden kunde göra pengar på krig. De måste bre på ordentligt för att belönas, få befordran eller bli adlade. Slaget i Baggenstäket har inte alls gått till som det står i källorna, berättar Tomas Englund.

Han och hans team har hittat kanonkulor, svenska och ryska muskötkulor, spännen och mycket annat som visar truppernas rörelser i terrängen. Genom att lokalisera och gräva fram ammunitionen kan de se vem som har avlossat skotten och även analysera hur slaget har gått till. För den invigde går det också att skilja på vanliga övningsskjutningar och de skott som avlossades under striden.

Tomas Englund pekar med metalldetektorn på sluttningar och skogspartier i närheten och visar på ryssarnas trupprörelser och var svenskarna stod när de blev beskjutna. – Det är otroligt spännande. Vi kan få fram årtal, månad, datum och i vissa fall till och med tid på dagen för när saker och ting har ägt rum, säger han.

Svenskarna vann den viktiga bataljen, men enligt den finländske historikern Arne Stade ska det inte alls ha gått till som den svenske segerherren Rutger Fuchs påstått i sina rapporter. Kanske var han inte ens där.

På Skogsö-sidan där överste Fuchs sa att svenskarna segrade, var det istället den svenska bataljonen som fick fly för ryssen. Ryska elitförband vräkte bort svenskarna från skansområdet, och om det inte hade varit för den tunga beskjutningen från de svenska galärerna nedifrån Lännerstasundet hade slaget kunnat få en helt annan utgång.– Det var Arne Stade som gjorde mig intresserad av detta, säger Tomas Englund. Det är otroligt spännande att pröva de skriftliga källornas tillförlitlighet. Vi har funnit platserna där ryssarna och svenskarna sköt på varandra och det visar sig gång på gång att det vi hittar inte stämmer med de redogörelser som finns.

För att få marken att avslöja sin hemligheter går arkeologerna i stråk över de olika stridsområdena med sina metalldetektorer. Instrumenten reagerar på metall och ger ifrån sig en signal på fynd ända ned till en meter nere i jorden. Sökkorridorerna läggs med 3-4 meters mellanrum, men när detektorerna ger utslag söker man så tätt det bara går.

– På Boo-sidan där ryssarna steg iland går det att se varifrån ryssarna sköt och svenskarna besvarade elden. Svenskarna filade nämligen ned tappen efter gjutning av kulorna, men det gjorde inte ryssarna. Dessutom har vi hittat spännen och ryska uniformsknappar.

Peter I:s galärer som spridit skräck i skärgården hejdades i Stäket och istället var det de svenska galärernas intensiva beskjutning med nickhakar och kanoner som fick en avgörande utgång för slaget. Genom siktlinjer och ballistiska beräkningar kan arkeologerna få fram hur svenskarna sköt mot ryssarna och fynden i marken ger mängden ammunition.

Marinarkeologer har också undersökt sundet eftersom traditionen berättar att ryska fartyg ska ha skjutits i sank under striderna.

– Vi har sökt igenom nästan hela Stäket utom mitten av sundet, där det är strömt och har muddrats. Vi fann ett vrak i Baggenstäket och ett ute i fjärden. Men vraken är ännu inte daterade och det är inte säkert att de kan härledas till själva slaget, säger Jens Lindström Marinarkeologiska sällskapet, Stockholm.

Sökningarna vid Stäket pågår som bäst och inom kort ska man påbörja en magnetometerundersökning på land för att se om man kan lokalisera några ryska massgravar på Skogsö-sidan. Då kommer även provschakt att tas upp i terrängen.

Vad än slagfältsarkeologerna slutligen kommer fram till lever vi i följderna av slaget. Stockholms medeltida bebyggelse finns kvar och ryssen slogs tillbaka. Och snart kan arkeologerna skriva det berömda slagets historia.