Gandhi har varit norske filosofen och författaren Arne Næss följeslagare genom åren. - Han använde sin glöd och sina känslor, tillsammans med sitt förnuft, i hela sin gärning, säger Arne Næss.

Det börjar oroligt. Vi väntar i det bokade samtalsrummet när förlagets pressekreterare kommer och meddelar att Arne Næss är trött. Så trött att om vi vill träffa honom så måste vi gå upp till hans hotellrum. Arne Næss är 90 år, på sitt 91:a. På seminariet timmen före talade han entusiastiskt om hur konflikter kan lösas: När man får en snyting av en motståndare ska man vända andra kinden till. Om och om igen. Till slut upphör snytingarna, då ska man vara kvar, lyssna och hålla fast vid sin synpunkt.

Nu sitter han i en stol vid hotellrumsfönstret och är alls inte trött, nej, nej! säger välkommen och undrar vad vi tycker om boken och om mässan och om hela livet som sådant? Vi ler tillbaka men nu var det ju vi som skulle fråga Næss: Kan du börja från början?

- När jag var ett år gammal dog min far. Jag tror att han var auktoritär och sträng och efter hans död sa min mor alltid ja. Hon var kempeglad i mig och jag fick göra precis vad jag hade lust till.

Arne Næss hade en fem år äldre syster och två bröder som var tio år äldre. Han var alltså lillebror, något han säger fick betydelse för hans drivkrafter senare i livet.

- Mina bröder var våldsamma. De var glada i mig men de var också starka och krävande, jag lärde mig att tåla mycket och att aldrig ge upp.

Du skriver i boken Livsfilosofi att du aldrig haft en mindervärdighetskänsla i hela ditt liv?

- Det stämmer. Jag har alltid känt mitt värde. Men det är inte samma sak som att jag varit glad i mig själv, för det har jag inte varit. Jag har aldrig beundrat mig själv. Jag har alltid känt mina begränsningar.

Skolan gick inte bra för Arne Næss, betygen blev låga och lärarna klagade på bristande engagemang. Men när han kom till universitetet och började läsa filosofi växte entusiasmen och karriären tog fart. Næss var bara 27 år när han erbjöds en professur i filosofi vid Oslo universitet. En tjänst han till omgivningens förvåning sedan lämnade i förtid.

- Det var inget märkvärdigt med det. Det är själsligt osunt att vara professor och chef för länge.

Varför det?

- Du blir fast i olika mallar och system och din förmåga att tänka fritt och självständigt minskar. Ett chefskap kan reducera en som människa. Det blir svårt att behålla entusiasmen till sist.

Detta med vikten av människans engagemang i allt hon gör är något Næss återkommer till. Glöden är nödvändig för människans välbefinnande.

Motsatsen - likgiltigheten - ska man undvika till varje pris. Därför framhåller Næss känslans betydelse. Han varnar för att informationstillgången ska dominera människans bedömningar; och för att känslans låga status ska bestå. ”Mitt ideal har varit att kombinera ett varmt hjärta med en iskall hjärna” skriver han i Livsfilosofi och menar att det var just det Gandhi gjorde.

- Han använde sin glöd och sina känslor, tillsammans med sitt förnuft, i hela sin gärning. Han talade om vikten att söka mesta möjliga kontakt med motståndaren. Och försöken att nå motståndaren skulle göras med envishet och glöd, säger Arne Næss.

Vid sidan om 1600-talsfilosofen Spinoza är det Gandhi som varit Arne Næss följeslagare genom åren. Gandhi var förebilden när Næss arbetade i motståndsrörelsen under kriget och när han försökte rädda Altaälven från utbyggnad 1980. Metoden var kommunikation och icke-våld och envishet. Gandhis lära är något som också borde praktiseras i den pågående Irak/USA-konflikten, menar Næss.

- För det första borde vi alla åka ner till Irak nu genast. Vi har det så gott i Norge och Sverige - låt oss lämna våra trygga länder och se om det är något vi kan göra i Irak. Människan bör alltid ge sig rakt in i krisen, lyssna till motståndaren, argumentera emot och inte ge upp.

Skulle Gandhis lära förmå USA att släppa tanken på krig i Irak?

- Ja. Det handlar bara om att vi om och om igen upprepar argumenten mot krig, att vi står kvar öga mot öga med fienden, att vi inte ger upp målet om en fredlig lösning.

Är inte det en väl optimistisk tro, Indiens väg till självständigheten kantades som bekant av våld?

- Men glöm inte att Gandhi personligen ofta lyckades tygla massorna och hejda åtskilliga blodbad.

Är du personligen oroad över läget USA/Irak?

- Ja , naturligtvis. Mycket. Konflikten håller på att bli ett nederlag för oss och för USA. Bägge sidor har en stark tillit till hämnden, trots att hämnd är något som hör vikingatiden till och definitivt borde vara utraderat ur vårt tänkande. Men även begreppet vedergällning har blivit modernt. Det är ju helt absurt och så otroligt barnsligt!

Tron på människan går som ett tema genom sidorna i boken om Gandhi och även i Livsfilosofi, Arne Næss sammanfattande tankar, som sålt i närmare 80 000 exemplar i Norge. Næss står på människans sida; om vi bara har tillit till oss själva och vårt goda förnuft och kloka känslor så kommer det att gå bra. Om vi bara inser att vår rikedom finns inom oss, inte i saker, makt eller pengar, så inte bara överlever vi utan vi kommer dessutom att leva ett gott liv. ”Att reducera rikedom till att vara saker och pengar är en ofattbar undervärdering av känslolivet”, skriver Arne Næss.

Hur tror du att världen ser ut om 100 år?

- Om hundra år är det inget krig på denna planet. Det är jag säker på. Människan är alldeles för klok för att gå omkring och kriga.

- Om 100 år är det fred på jorden, säger Arne Næss.