Det amerikanska klädmärket Abercrombie & Fitch öppnade 2007 sin första butik i England, rakt över gatan från Gieves and Hawkes, den mest kända Savile Row-skräddaren. Går man förbi utanför i dag är det nästan alltid kö. Är det för att deras collegetröjor och jeans är så oerhört populära? Eller är det för att man får posera med två barbröstade manliga modeller vid ingången?

Jag tippar på det senare.

Nyligen råkade jag dela flyg med vår utrikesminister Carl Bildt. Han och hans team hade varit på Abercrombie & Fitch och de pratade fortfarande storögt om besöket, särskilt en kvinna i ministerns entourage. Män i bar överkropp fascinerar.

A&F – som lanserade sin Londonbutik med jättelik utomhusreklam föreställande en naken manlig överkropp, utan huvud – har under en lång tid använt sig av en traditionellt gay estetik. Men nu är tid att ställa frågan om den här looken är gay i dag, med tanke på att företaget är inne i en expansiv fas och förväntas öppna i Stockholm någon gång under nästa år.

Den generella modebilden med manliga modeller har blivit allt mer kroppsfokuserad, allt sexigare och allt mer objektifierande.

Objektifieringen av män har diskuterats sedan 1980-talet, men det är först under de senaste åren som utvecklingen börjar närma sig det sätt som kvinnor brukar porträtteras. Från att ha varit en estetik som just riktat sig till homosexuella män, har män som sexuella objekt närmaste tagit över popkulturen, och medan de tidigare var sexobjekt genom att utstråla manlighet och karisma – lex John Wayne – ligger deras lockelse i dag mellan halsen och skrevet.

Ta bara Taylor Lautner. När trailern till New Moon (den andra filmen i Twilight-serien) släpptes, gick ett kollektivt ”flämt” genom världen. Orsaken var att den då 17 år gamle Lautner hade tränat fram en bringa som inte skådats sedan Herkules glansdagar. Lautner hade varit mer eller mindre osynlig i medierna efter den första filmen men nu hamnade han på omslaget till GQ, Rolling Stone, Teen Vogue och Men’s Health. Att killen knappt var byxmyndig reflekterade ingen över. För till skillnad från när fotograferingen av en då 15-årig och lättklädd Miley Cyrus för Vanity Fair orsakade ett ramaskri, är det fritt fram att visa en tonårig kille i sexuellt suggestiva positioner.

Men det handlar inte bara om unga pojkar.

Matthew McConaughey, född 1969, blev i mitten av 00-talet något av en följetong i skvallertidningar. Paparazzibilder på skådespelaren tränande i bar överkropp på stranden stärkte hans position som leading man i romantiska komedier samtidigt som hans filmer efter 2003 års Hur man blir av med en kille på 10 dagar misslyckades. Sedan dess har McConaughey sett till att regelbundet förse publiken med bilder av sin buktande bringa.

Ju mer man tittar sig omkring, desto mer ser man manliga överkroppar, till synes helt oreflekterat. Lite ögongodis helt enkelt. Tv-serien Vampire Diaries är till exempel känd för att visa de manliga huvudkaraktärernas sexpack och man hittar lätt internetgallerier, där fans har samlat de bästa bilderna på seriens halvnakna män. Det ryktas också att skådespelaren Hugh Jackman – känd som Wolverine i X-Men– har en klausul i sina kontrakt som garanterar en skjortlös scen oavsett om det passar filmens berättelse eller inte, och när Daniel Craig blev James Bond var det han själv som var filmens beach babe.

Utvecklingen drar nytta av en luddighet som omger den manliga kroppen. Av tradition kan män arbeta i offentligheten med bar överkropp eller spela basket i kvarteret enbart klädda i shorts utan att någon höjer på ögonbrynet. Den exponerade bringan är av tradition inte oanständig. Men under det senaste decenniet har paparazzikulturen, den ökade tillgången på digitalkameror och bildbloggar, samt behovet av profilbilder på sajter som Facebook och MySpace samverkat för att förvandla den manliga överkroppen till det sexobjekt den alltid varit i gayvärlden. Man kanske kan säga att män har förlorat rätten till omedvetenhet.

Sexualiseringen av män har spridit sig hela vägen till politiken. Den amerikanske kongressledamoten Aaron Schock pryder juninumret av Men’s Health, där han visar upp – kan ni gissa? – sin vältränade överkropp. Det återstår att se om detta är ett bra karriärdrag.

I modevärlden har försäljningen av underkläder för män blivit en allt viktigare del av både lyxföretagens och vardagsmodets inkomster. Detta märks även på herrvisningarna där modeller som David Gandy får spatsera nerför catwalken i bara ett par kalsonger eller simbyxor. Dolce & Gabbana lanserade förra året boken Uomini med foton av mer eller mindre nakna modeller fotograferade av Marco Vivanci. Den franska rugbykalendern Dieux du Stade har samtidigt blivit något av den manliga världens svar på Pirellikalendern, plåtad av modevärldens bästa fotografer.

Ofta döljs den uppenbara objektifieringen av mäns kroppar bakom en tunn fernissa kallad fitness. Oavsett om vi pratar om sportstjärnor (som är så sexualiserade att deras kroppar säljer underkläder för Emporio Armani och Calvin Klein), modellen Tyson Ballou (VMan plåtade honom under en gymrunda) eller för den delen Taylor Lautner och Matthew McConaughey, rättfärdigas ofta uppvisandet av kroppen med information om deras workout och diet. På så sätt följer behandlingen av män välkända mönster kring kvinnors bantning, hälsokurer och yogaträningar.

Man kan protestera och säga att det fortfarande är mycket värre för kvinnor, men frågan är om inte det till viss del också är en fråga om att vi är mer vana vid att problematisera den kvinnliga objektifieringen. När det gäller män blir det bara Ladies night av det hela – att dregla över en 17 år gammal hunk är bara ett tecken på att man tar för sig.

Sett i det här ljuset är frågan om inte den senaste vurmen för ”dad’s style” och gubbchic till viss del är en motreaktion på den accelererande objektifieringen av den manliga kroppen. Som ett förkastande av en ny manlighet med kroppen i fokus.

Även om jag kan känna en viss tveksamhet inför att avläsa trender i maskulinitet inom modevärlden (eftersom nästan alla herrmodetidningar enligt en källa i branschen mest läses av homosexuella män och straighta killar som jobbar inom branschen) är det också tydligt att ett allt större fokus läggs vid sexiga killmodeller och att de allt oftare används som nakna blickfång på exakt samma sätt som kvinnor. Som i Steven Kleins modejobb med Madonna för W Magazine 2009 där den 22-åriga Jesus Luz hängde omkring spritt språngande med den medelålders superstjärnan, eller marsnumret av spanska Vogue där modellen Anja Rubik fullt påklädd plåtats med nakna manliga toppmodeller. Internet dignar också av bloggar som Homotography, Homme Model och Male Model Scene, vilka alla dokumenterar sexiga modejobb med killmodeller. Intrycket är att den generella modebilden med manliga modeller har blivit allt mer kroppsfokuserad, allt sexigare och allt mer objektifierande.

Det har pratats om den här trenden länge, men det är först nu som jag tycker att den faktiskt har ett genomslag som kommer att påverka vanliga män och deras kroppsuppfattning. I en värld där hullet brer ut sig allt mer –även bland unga –blir också den manliga, tränade kroppen en statussymbol på samma sätt som den smala kvinnokroppen redan är det. Forskning visar att män blir allt mer missnöjda med sina kroppar och att de associerar att vara attraktiv med muskeldefinition till skillnad från smalhet, samt tenderar att se sig som mindre muskulösa än de faktiskt är.

Samtidigt visar fakta att gamla idéer om att kvinnor inte tänder på bilder inte längre stämmer. En av tre som söker hjälp hos Quit porn addiction, Storbritanniens ledande organisation för porrberoende, är nu kvinna. För två år sedan var siffran noll. Ett mer oskyldigt tecken är sajten Tubecrush.net, där kvinnor visar att de också gillar att objektifiera okända män. Bilder på snygga hunkar som de sett på Londons tunnelbana kommenteras med omdömen som ”he is the chateaubriand of tube crusches”.

Än så länge bagatelliseras mäns sexualisering. Frågan är hur länge till.