När den banbrytande uppkäftiga feministantologin Fittstim kom i slutet av 90-talet, var Zanyar Adami och Inti Chavez Perez bara tonåringar. Ändå har den öppnat ögonen på dem båda. Utan Fittstim hade de inte samlat en grupp unga mäns berättelser i antologin Pittstim.

Men någon motreaktion till feministantologin är den inte, säger de. Snarare tvärtom. Fitt­stim hade en hel massa dörrar att sparka in. Pittstim vill istället få i gång ett samtal.

–När Fittstim kom ville de ta sin plats, en plats vi killar på ett sätt alltid haft. Vi vill nyansera den platsen, och blir då mindre politiska och konfronterande. Vi kommer som en med­reaktion på den debatterande vågen, inte en motreaktion, säger Zanyar Adami, som kallar Fittstim ett viktigt verk för hans feministiska uppvaknande.

Zanyar Adami och Inti Chavez Perez jobbade tillsammans på tidningen Gringo när frågan om en bok kom från förlagshåll. Förfrågan var en bok om kärlek, men Gringoredaktionen hade siktet inställt på jämställdhet. De ordnade en träff för ”killar som vi tyckte var brighta och som skrev bra”. Där föddes Pittstim. Zanyar Adami och Inti Chavez Perez ­efterlyste fler skribenter och svaren ramlade in. Svar av skiftande karaktär – en man i 50-års­åldern ville till exempel skriva lite lagom manligt om pansarvagnar. Men andra hade fattat grejen.

– Vi ville inte göra en bok med texter av Stockholms medieelit, av medelklasskillarna. Det var viktigt att få in de ”vanliga” människorna, säger Inti Chavez ­Perez.

Vanliga eller inte, skribenterna hade kravet på sig att våga vara personliga. Inte fega ur och gömma sig bakom den gamla inrökta manliga fasaden som innebär att man ska vara stark och inte visa hur det egentligen känns innerst inne, på riktigt.

– Vi är inte intresserade av pekpinneberättelser. Det finns redan så många sådana, säger Inti Chavez Perez.

Varför kan man inte pekpinna lite? Är det för läsarnas skull?

– Ja. För boken riktar sig till ­läsare som kanske inte är så vana vid böcker. Därför innehåller den texter som greppar tag på direkten. Den måste komma förbi stereotypen av killen som hjälte eller förövare för att sticka ut. Dessutom var det skönt att få skribenterna att inte behöva vara goda förebilder för läsarna, säger Zanyar Adami.

Är det illa att vilja vara en god manlig förebild?

– Delvis. Men kan man vara ­ärlig, är man samtidigt en förebild med alla sina skavanker och fel. Att säga att man är en god ­förebild utan att ha varit taskig mot en tjej eller en kille någon gång skulle bara vara en lögn. Män delas alltid upp i Haga-män, Stureplansprofiler eller de schyssta killarna. Men man måste inse att ingen är perfekt. Det goda och det dåliga finns i alla, och vi vill komma bort från skammen i att berätta, säger Inti Chavez Perez.

Pittstim behövs just därför, menar redaktörerna. För att killar ska våga berätta, våga snacka med varandra istället för att ryggdunka lite efter hockeymatcherna.

– Det finns en slags tystnadskultur, killarna i gängen pratar inte med varandra. Drömmen är att frågan ska lyftas. Tänk om Pittstim hade funnits när jag gick i högstadiet. Jag hade älskat det, säger Zanyar Adami.

Kan kvinnor ha behållning av att läsa Pittstim?

– Många tjejer och kvinnor kommer nog att uppskatta ärligheten i boken. Jag hoppas att mammor läser den och ger bort den till sina söner, säger Inti Chavez Perez.

Vad har förändrats i bilden av mannen sedan Fittstim kom ut för tio år sedan?

– Framförallt har frågan om vad manlighet är diskuterats mycket mer. Det är en följd av vad Fittstim startade. Pittstim är 15 presentationer av hur det kan vara att vara man. Fittstim var mobiliserande och en front. Vi vill snarare visa hur olika killar kan vara även om det finns vissa gemensamma drag i texterna i boken, säger Zanyar Adami.

Och det gemensamma draget är makt. Makt och kontroll. Om att kontrollera sina känslor, sin kropp, sin sexualitet, sin vikt.

– Killar drabbas lika ofta av det som brukar klassas som ”tjejproblem” – att ha sex mot sin vilja, att kämpa mot ätstörningar, att vara galet kär, säger Zanyar Adami.

Vilka kommer inte tycka om den?

– Vissa feminister kommer inte förstå varför boken inte är som Fittstim, varför vi inte skriker och sparkar. Men man ska inte underskatta hur viktigt genus­arbete med killar är för att hjälpa tjejer. Vi vill inte konkurrera ut tjejerna. Vi är ju allierade med er!, säger Inti Chavez Perez.

Zanyar Adami håller med:

– Många kommer säkert att tycka det är jobbigt att vi kommer och tar plats. Och från grabbhåll kan vi säkert få en fjollstämpel. Du vet, det finns en slags manlig lojalitet i att inte prata om vissa saker. Nu bryter vi det löftet.