Margaux Fragoso (född 1980) har en universitetsexamen i engelska och kreativt skrivande vid universitetet i Binghamton, USA. Hennes noveller och lyrik har publicerats i bland annat Literary Review och Barrow Street.
Foto: Sara Essex Bradley
I simbassängen ser sjuåriga Margaux att något är annorlunda med mannen som ler mot henne, avståndet som brukar finnas mellan barn och vuxna saknas. Hon simmar fram till honom och ställer den ödesdigra frågan: ”Får jag leka med dig?”
För det är som en lek det börjar, förhållandet mellan sjuåriga Margaux och 51-årige Peter som varar i 15 år – och som ”Tiger, tiger” är ett försök att skriva sig fri ifrån. ”Förhållande” är ordet som används i boken, men det hade känts bättre med ”utnyttjande”.
”Tiger, tiger” är en djupt obehaglig bok, för Fragoso lyckas verkligen visa hur skickligt pedofilen manipulerar – inte bara barnet utan alla i omgivningen.
Margaux och hennes mamma blir hembjudna till det fallfärdiga hus där Peter bor med en kvinna och hennes två pojkar och en drös olika djur. Marguax trivs så bra i huset att hon vill åka dit varje dag i resten av sitt liv, men får till en början nöja sig med två dagar i veckan. Den psyksjuka mamman smickras till att tycka att Peter är det bästa som hänt dem. Hemma finns en aggressiv pappa med alkoholproblem som ständigt skuldbelägger dottern. Och det är ju just detta som gör Margaux till ett lämpligt offer.
För Margaux blir Peter den som verkligen förstår, som hjälper till att skapa fantasivärldar, som inte har några regler och som gång på gång poängterar att hon duger som hon är.
Men allt har ett pris. Gränser flyttas, steg för steg: en hittad pusselbit kräver en puss på munnen, och när man fyller år förtjänar man en mycket speciell present. Peter är en som måste hållas på humör, som gråter om han inte får som han vill.
När den sista gränsen passeras så sker det efter Margauxs tjat. För det hon också visar, är vad som händer med barnet, hur det programmeras att acceptera pedofilens världsbild. De har en ren kärlek som kräver hemlighållande eftersom ingen annan skulle förstå.
Men Marguax mår inte bra, får magont, vredesutbrott och börjar avskärma sig socialt. Hon kan inte umgås med sina klasskamrater, för vad skulle hon prata med dem om? Dessutom blir hon sexuellt utåtagerande. Tecknen finns där, men det är ingen som orkar se dem innan det är för sent – då Margaux lärt sig ljuga för att försvara det hon och Peter har.
”Tiger, tiger” går rakt in och skakar om, med sitt avskalade och registrerande språk. Analys och slutsatser är begränsade till förord och efterord. Kanske hade boken varit omöjlig att skriva annars. Kanske hade den också blivit omöjlig att läsa, så hemsk är den verklighet som beskrivs.
