TOKYO Vintersolen skiner över Meiji-universitetets stora campus i centrala Tokyo. Den blänker i tusen fönster och på en liten plats uppför ett par branta trappor bortom de intilliggande höghusens slagskugga värmer den nästan, så som den kan göra i Stockholm i mars.

En illusion av värme snarare, för så fort jag går in i den intilliggande äldre – det vill säga uppförd kring 1960 – vita byggnaden är det åter någon liten minusgrad.

Medan hundratals studenter skyndar ut i solen för lunchrusning till olika nudelställen eller något gatustånd som säljer bentoboxar (=lunchlådor), kliver jag in i en oeldad och mycket stor före detta gymnastiksal fylld med travar av tusentals kartonger.

Vi befinner oss i det blivande biblioteket och arkivet för manga, döpt efter mangaförfattaren Yoshihiro Yonezawa, tillsammans med professorerna Fujimoto och Morikawa vid Meiji-universitetet.

I lådorna ligger Kungliga Biblioteket-stora mängder av manga – japanska serietidningar – sorterade efter decennier sedan genrens genombrott på 50-talet. Det var omkring 1958 som mängder av barn, alstrade under de första efterkrigsårens babyboom, fyllde tio år.

Efter ett drygt decennium av japansk återuppbyggnad hade de egna veckopengar att handla för och utgjorde den första målgruppen för en serievärld som sedan följt dem åt genom livet. Idag finns såväl manga om relationsproblem riktad till mitt i livet-kvinnor som kärlekstematik för mogna män, även om bulken av produktionen kretsar kring action i fantasyvärldar och erotik.

Sammanlagt är manga en mångmiljardindustri som nu vetenskapligt dokumenteras och blivit ett ämne för akademiska studier.

Professor Yukari Fujimotos forskning sker delvis ur ett genusperspektiv. Som profilstark feminist deltar hon i juryarbetet i mangapristävlingar. De är på inget vis några amatörmässiga entusiastevenemang, utan anordnas av de riktigt stora japanska förlagshusen, som tidigt såg den kommersiella potentialen.

Hon är självklart förberedd på frågor om seriernas vålds- och porrinslag och kan blixtsnabbt ta fram diagram på våldsbrotts- och våldtäktsstatistik. Hon ser ett klart samband mellan att siffrorna stadigt gått neråt och att mangan ämnesmässigt släpptes helt fri från censur under 70-talet.

Tillsammans går vi sedan en vända i Akihabara, manganördarnas egen stadsdel. Butiker, kaféer och hela den lokala ekonomin är helt fokuserad på manga, dataspel och modeller, en fantasivärld som genererar hårda yen.

Efter ett besök i mangakryptan Mandarake bär jag nu i mitt bagage två plastfiguriner av den Barbielikt smala hjältinnan Asuka Langley Soryu. Trots att hon i mangaeposet Neon Genesis Evangelion uppges vara endast 14 år är hon givetvis mycket bystig.

–Men Asuka är definitivt ingen dålig förebild à la Barbie utan en fullständigt orädd krigare. Hennes efternamn är hämtat från ett japanskt slagskepp under andra världskriget, förklarar professor Fujimoto, som skrattar åt att jag först nu upptäcker en japansk megahit från 90-talet.