– Ursäkta, jag har inte hunnit städa. Hade Maria vetat att det skulle komma journalister hit hade hon blivit vansinnig.

Plura Jonsson visar in i sin och familjens lägenhet på Kungsholmen. Han har varit uppe sedan halv sex, kört 35 mil och därefter blivit intervjuad i timmar. Det börjar bli kväll och Eldkvarn-sångaren ser trött ut.

Kvällen innan gjorde han en konsert och en bokläsning i Ljusdal, och lyckades med konststycket att två gånger skriva fel stad i sin blogg. Först förklarade han att han skulle till Bollnäs. Sedan gav han ”en hälsning ifrån Ludvika”.

– Man orkar mer än vad man tror, men ibland verkar det som att hjärnan bara stänger av. Det har varit lite körigt på sistone.

Eldkvarn har i år både turnerat och spelat in en ny skiva. Hunger Hotell, bandets ungefär tjugo­tredje album (beroende på hur man räknar) finns i butik på onsdag. Ytterligare ett projekt – den stora Eldkvarnboxen – påbörjades men sköts upp.

Samtidigt debuterade Plura i våras som författare med den självbiografiska Resa genom ensamheten. Häromveckan kom Texter & historier från den stora landsvägen, en samling av 100 Eldkvarn-låttexter, målningar av Plura och kommentarer från bland andra Håkan Hellström, Andres Lokko och Bodil Malmsten. I ­februari ges nästa projekt ut – en egen kokbok.

Han är mer aktiv än någonsin. Och allt började med ett pr-trick. När förra skivan fick titeln Svart blogg tyckte skivbolaget att det var ett smart marknadsföringsgrepp att Plura började blogga.

– Jag hade inga intentioner alls. Jag bara satte mig ner och skrev, skrev, skrev. Men då återupptäckte jag hur kul det är att skriva.

Upplevelsen var dock inte odelat positiv. Pluras historier om kokain, sprit och otrohet skapade rubriker och sårade människor. ”Jag vill bara skriva om vad jag gjort, på gott och ont, vad är det för skada med det?”, frågade han i ett frustrerat blogginlägg.

När Hunger Hotell nu lanseras bloggar han igen – fast på helt and­ra premisser. Uppriktigheten och känslorna har bytts mot vad han själv beskriver som ”lite roliga timmen”. I de videoklipp som utgör kärnan i den nya bloggen kan man se Plura kissa, trummisen Werner Modiggård bajsa och Mauro Scocco imitera Ernst-Hugo Järegård.

På ett liknande sätt förhåller sig skivan till sin föregångare. Där Svart blogg dominerades av långa, mörka, rockepos är Hunger Hotell en kavalkad av treminuterslåtar. Mer än någonsin tidi­gare låter Eldkvarn som Bruce Springsteen, särskilt i den Thunder road-kalkerade Vägen till ­paradiset.

– När vi hade spelat in den ­frågade vi oss ”kan man göra så här?”. Men varför inte? Det är ju gjort med kärlek, och det är knappast så att Springsteen aldrig har snott någonting själv, skrattar Plura.

Hur tror du att man ser på dig om 10–15 år, som författare eller musiker?

– Jag kommer absolut att fortsätta med musiken. Men jag har ingenting emot att vara författare också. Det kan ju vara en dröm att nära.

Han blir avbruten av telefonen. Det är Maria som ringer, och uppenbarligen undrar hon varför hennes sambo redan är hemma.

– Jag är här och gör en intervju med Svenska Dagbladet, svarar Plura.

– Ja, jag hann städa innan de kom.