En ny flicka, Saga, börjar i klassen. Hon har bott utomlands större delen av sitt liv och är helt främmande inför de koder och hierarkier som gäller bland de nya klasskamraterna. Saga tycker det är självklart att ta plats och vågar ifrågasätta att det är killarna som syns och hörs mest.

Hur flickor uppmuntras att vara starka och självständiga men sedan motarbetas när de väl är det skildras i filmen Tusen gånger starkare som bygger på Christina Herrströms Augustprisnominerade bok med samma titel.

–Det är som en vildavästernhistoria med en främling som rider in i staden och ställer till det, förändrar stället och rider därifrån. En klassisk berättelse i en miljö som alla kan känna igen, säger Peter Schildt, som är på gamla Filmstaden i Råsunda för att berätta om projektet tillsammans med de 23 ungdomar som spelar niondeklassarna.

–Det är vansinnigt svårt att berätta om ämnen som hierarkier och könsmaktsordning på ett underhållande sätt, men det här manuset lyckas med det.

Sextonåriga Julia Sporre, som nyligen spelade Harriet i Stieg Larsson-filmatiseringen Män som hatar kvinnor, gör huvudrollen som Saga.

–Hon är egentligen ganska vanlig, men har inte formats som alla andra. Saga känner inte att hon behöver bli omtyckt av alla. Jag kan känna igen gruppindelningen i klassen, att det är så indelat mellan tuffa och töntiga, säger Julia Sporre.

Peter Schildtoch Christina Herrström har även i tv-serierna Ebba och Didrik från 1990 och Glappet från 1997 skildrat makthierarkier bland barn och ungdomar och diskuterat samhällets kvinnosyn. Men Peter Schildt poängterar att varken Tusen gånger starkare eller de andra projekten går ut på att göra en diskbänksrealistisk skildring av den svenska skolan, eller ens att berätta om barn och ungdomars verklighet.

– Filmen hade lika gärna kunnat utspela sig på en tidningsredaktion eller tv-kanal. De här hierarkiska spelen pågår på alla arbetsplatser. Att alla tre projekten har råkat utspela sig bland de yngre handlar om att det ger utrymme för att hitta på vad som helst, att överdriva på ett sätt som inte vore möjligt om det handlade om vuxna. Och det är igenkännbart för alla: En vuxen kan alltid känna igen i en barnvärld, men inte tvärtom.

Christina Herrströms berättelse är inspirerad av egna erfarenheter. Hennes dotter bytte, liksom Saga i Tusen gånger starkare, från en skola där hon tilläts ta plats, och började i en där det pratades mycket om jämställdhet, men där killarna dominerade totalt i klassrummet.

–Hennes lärare berömde henne för att hon var så självständig och stark och sa att hon måste fortsätta så för att uppmuntra de andra tjejerna i klassen, berättar Christina Herrström.

–Till en början blev jag stolt, men sedan började jag tänka, vad sjutton, det ansvaret ska inte ligga på en knappt tolvårig flickas späda axlar. Plötsligt blev min dotter också medveten om att det hon gjorde inte sågs som normalt. Jag blev beklämd. Jag är trött på snacket om att tjejer ska ta plats, den stora frågan är vad männen ska göra.

Premiären på Tusen gånger starkare är planerad till september 2010, och inspelningen börjar på måndag i Eriksdalsskolan i Stockholm. Där utspelar sig alla scener utom en.

–När jag har haft ångest över att hela filmen ska utspela sig i en högstadieskola, den tristaste miljö som finns, har jag tänkt på att det finns andra filmer som utspelas i tråkiga, slutna miljöer, säger Peter Schildt.

–Som Gökboet, det är ju en rätt bra film. Det finns också en liknande tematik i Gökboet: någon kommer utifrån till en främmande miljö, rör om och upphöjs för att sedan förskjutas.