Diskussionen har knappt svalnat efter socialminister Göran Hägglunds utpekande av Kultursverige som ”en arena för performancevrål” när fokus flyttas till politikernas egna konstnärliga preferenser. I boken Folkvald kultur görs för första gången en undersökning av hur makthavarna konsumerar film, musik och konst.

Med undantag för statsminister Fredrik Reinfeldt och några få till har alla riksdagsledamöter svarat på förfrågan. Bokens redaktör Gunnar Bergdahl, som till vardags är kulturchef på Helsingborgs dagblad, säger att tidpunkten är perfekt att granska politikernas kulturval.

–Tajmingen är osannolikt bra eftersom man just lägger fram kulturpropositionen. Att politikerna i samband med det visar vilka preferenser de själva har är inte alls dumt, säger han.

Den som väntar sig att se borgerliga politiker hylla finkultur och vänstern Hoola Bandoola-band kommer att bli överraskad.

Mona Sahlin bekräftar visserligen sin fäbless för Bruce Springsteen, men den delar hon med både folkpartister, centerpartister och just Göran Hägglund. Och vem hade gissat att jordbruksminister Eskil Erlandssons favoritfilm är Exorcisten?

Listan över politikernas kulturfavoriter spretar så mycket att den är omöjlig att koppla ihop med respektive ledamots politiska läggning.

–Vi redovisar givetvis partitillhörigheter, men att kulturen inte har särdeles mycket partipolitik över sig ser man direkt när man bläddrar i boken, säger Gunnar Bergdahl.

Vid sidan av överraskningarna återkommer en rad kioskvältare i alla politiska läger. I riksdagshuset, precis som i resten av samhället, finns många som har Mamma Mia som favoritfilm, Picasso som favoritkonstnär och Jan Guillous Ondskan som största läsupplevelse.

–Det är kanske inte så att man känner ”wow, vilket innovativt kulturintresse som präglar våra riksdagsledamöter”. Tvärtom är det till stora delar ganska traditionellt. Det ligger väl i representativitetens natur, säger Gunnar Bergdahl.

Att urvalet speglar folkgenomsnittet är kanske också ett resultat av vad vi väntar oss av en svensk politiker. Andra europeiska makthavare förväntas kunna recitera sin favoritpoet vid högtidliga tillfällen, men i Sverige finns inga krav på särskild kulturell bildning.

–Olof Palme skrev en gång i sina memoarböcker att det tråkigaste med att vara statsminister är att man måste umgås med näringslivets toppar, och de läser inte några böcker. Han var en sådan politiker som hela tiden verkade ha skönlitteratur vid pulpeten. Annars har vi ingen sådan kultur.

För Gunnar Bergdahl är boken först och främst ett försök att väcka liv i diskussionen om kulturens roll i samhället.

–Ska man uttrycka sig brutalt så är det här en argumentsamling mot alla gaphalsar som säger att kultur ska löna sig som vilken stoltillverkning som helst. Immateriella värden förväntas kunna omvandlas till varor. Jag tycker att man ser i boken att mycket av det som nått in i hjärtat handlar om upplevelser.

Folkvald kultur kommer ut 7 oktober.