Att Norman Mailer haft stort inflytande på den amerikanska litteraturen är omvittnat. Även i Sverige hade han stor publik. Men Lars Grahn, under många år hans svenska förläggare, anser att Mailers inflytande var större på journalistiken än litteraturen.

– Framför allt tilltalades manliga journalister av honom och han påverkade starkt en generation undersökande journalister som en av förgrundsfigurerna i ”the new journalism”.

Men Lars Grahn tycker att man i Sverige inte förstått de livsfilosofiska delarna i hans författarskap, hans undersökande av det goda och det onda, av ondskans förförelse.

– Norman hade också en stor existentiell ödmjukhet. Och han var alltid själv första målet för sin kritik och sina ironier.

I anglosaxisk press vittnar mängden av artiklar om Norman Mailers betydelse. Återkommande är hur han provocerat och rört om, hans journalistiska kvaliteter och hur han velat fördjupa sig i, förklara och kritisera ”den amerikanska själen”.

Återkommande är också hans privatliv, slagsmålen, spriten, debatterna, kvinnorna.

Men Lars Grahn, som lärde känna Mailer på 80-talet, talar mera om en klok, intresserad person, om en charmant värd i New York-hemmet, både skarp och vänlig. Liksom hans recept på Dry Martini: Krossad is och 1 cl mild whisky. Häll ut både whisky och is, i med gin. Hinnan av whisky mildrar den skarpa spritsmaken. Martinin då? Nej, den spär bara ut alkoholen, den räckte det om man springer förbi med.

Med sitt stökiga macholiv och sina uttalanden retade Norman Mailer de amerikanska feministerna. Men journalisten och författaren Maria-Pia Boëthius och en av frontfigurerna i den svenska feministrörelsen, tycker inte att det är det som Norman Mailer ska gå till historien för, ”det var nog mer att forma sitt varumärke som riktig karl”.

– Norman Mailer är en mycket stor författare och en otroligt modig kritiker av USA, säger hon och nämner De nakna och de döda och Nattens arméer som böcker där han talade när andra teg.

Om just Nattens arméer skriver New York Times litteraturkritiker Michiko Kakutani: ”...en snabb och skarp blick/.../en fladdermusskärpt radar för stämningar och humör och en larmande och högljudd prosa för att fånga den amerikanska själen samtidigt/.../han var som bäst när han skrev om Amerika/.../skildrade landets moralistiska pryderi och dess fascination över berömdhet, sex och makt.”

”Han blandade fräckt reportage och dikt/.../Hans ämnen var alltid angelägna – dödstraff, krig, politik, boxning, förhållandet mellan könen”, skriver The Guardian i en ledare.

I Le Monde sörjer man den amerikanska litteraturens ”enfent terrible” och El País skriver ”Farväl till en stor agitator/.../Hyllad och jagad kan Norman Mailers namn inte separeras från de senaste sex decenniernas politiska konfrontationer i USA.”