PÅ PLATS | Hypnos

”När jag väcker dig, så finns inte siffran sju. Vad jag än frågar dig så kommer du inte att tänka på sju. Okej. Tre, två, ett - vakna!”

Jag och ytterligare 15-20 frivilliga ur publiken är masshypnotiserade av den i bokstavlig bemärkelse store magikern, föredragshållaren med mera Fredrik Praesto. Vi har nästan slagits om platserna på scenen. Kanske är det inte så konstigt. Förväntan är påtaglig bland alla som kommit till trivsamma lilla Casinoteatern. Möjligen beror det på att den före detta byggnadsteknikern Praesto setts kollra bort Carolina Gynning i TV4 på samma sätt som han kommer att göra med mig och siffran sju. Fast det vet jag inte då.

Ja, vem lockas inte av att bli försatt i trans, sövas och väckas om vartannat för att leka utomjording, skratta ihjäl sig åt en osynlig film och suggereras att tro att publiken är naken?

Att hamna i trans går fort. Vi koncentrerar oss på våra händer medan Praestos ljudmatta av ord skärmar av och isolerar. Vi blundar och hänger med huvudet men vi vet var vi är och
vad som pågår. Det är bara avkopplande att få vara inuti i sig själv. Allting utanför blir mindre viktig, fritt från tvekan inför ”vad folk ska säga”. När Praesto räknar ner oss i ”sömn” efter varje utfört uppdrag sjunker vi åter ihop med slutna ögon. För att det är skönt, inte för att vi är ”borta”.

I sanningens namn funkar det inte för alla. Några kliver av. Och den osynliga filmen blir en besvikelse. Jag ”ser” ingenting. Tjejen bredvid garvar så hon viker sig dubbel.

Men sedan står jag alltså där, med bägge händerna utspärrade framför mig. Hur jag än räknar, har jag elva fingrar. James Bond är 008. Snövit hade sex dvärgkompisar.

En känsla av stolthet, som om jag verkligen åstadkommit något, infinner sig. Det är som om jag har lyckats ta mig in i min egen begreppsvärld, lagt ett snyggt snitt efter ”sex” och före ”åtta” och plockat undan ”sju” så länge.
Coolt.

Hypnocomedy, Casinoteatern Brunnsgatan 8, torsdagar till och med 23 november.