LONDON Rent publicistiskt var torsdagen den 4 december 2008 en smått historisk dag.
Mitt i Storbritanniens svåraste finanskris gav två nya tidskrifter – Disappear here och Jamie – ut sina första nummer. Vad de har gemensamt är att de båda har en chefredaktör – eller snarare galjonsfigur – som främsta och kanske enda försäljningsargument.
Modetidningen Disappear heres redaktör är Peaches Geldof, en av Sir Bob Geldofs alla döttrar vars lika diffusa som imponerande yrke är att helt enkelt ta betalt för att vara Peaches Geldof i olika sammanhang. Jamie är självklart tv-kocken Jamie Oliver, vars ansikte och läspande mockney det i det här landet är fullkomligt omöjligt att undvika i mer än några minuter innan han dyker upp i ännu en reklamfilm för Sainsbury’s eller i en ny serie om tjocka brittiska barns matvanor. Tanken med hans tidning är det ska kännas som ”att komma hem till familjen Oliver i Primrose Hill”.
Det gör det inte. Jamie känns som att flyga Ryanair.
Tidningen är ett illa formgivet inflight-magasin i sin allra uddlösaste form, så välmenande innehållslöst och grabbigt ”skönt” att jag nu vet hur det känns att tvingas läsa en innebandymatch.
Disappear here, vars tillkomst redan varit föremål för en kort dokusåpa på engelska MTV, har till skillnad från Jamie i alla fall något som påminner om ett existensberättigande tack vare den legendariske Loaded-grundaren James Browns redaktionella engagemang bakom kulisserna som ser till att uppdatera Loadeds patenterade jargong till ett spontant fnissigt larv.
Det är också intressant att notera hur ingen av tidningarna har en tanke på att riktigt finnas på nätet och väljer ”exklusiva” distributionskanaler efter sina potentiella läsekretsar. Olivers tidning säljs enbart hos folkliga tidningskedjan WH Smith och Geldofs tidning distribueras – enligt konstens alla regler – gratis på femtio måttligt hemliga barer och butiker i centrala London.
När jag kommer till Stockholm lagom till jul förutsätter jag att herrmodetidningen Rongedal – Bonniers sedan länge planerade svenska motsvarighet – är det första jag ser i tidningsställen på Arlandas samtliga pressbyråer.
”Magasinet Jamie är som Ryanair”
Fler kommentarer
Lokko tipsar
1. Fly Girls! B-Boys beware – revenge of the super female rappers (kommande album) Soul Jazz Records upphör aldrig att gräva och sammanfatta de delar av den svarta amerikanska musikhistorien som ingen annan verkar bry sig om. I alla fall just nu. Deras dokumentation av trettio år av kvinnliga MCs känns märkligt otidsenlig, vilket den givetvis inte alls borde göra. Men däri finns också förklaringen varför nästan allt de gör framstår som så nödvändigt.
2. The Mighty Boosh (leksaker) Man skulle kunna tro att leksaker för vuxna var något som hörde det sena 90-talet till, men när Noel Fielding och Julian Barratt under sin pågående Englands-turné förevigar sina karaktärer från The Mighty Boosh är det bara att acceptera att man inte kan leva utan dem. En Naboo, alternativt en Bollo, i hårdplast är redan officiellt utsedd till årets julklapp.
3. Pens vs Male Bonding (singel) Utmärkelsen för Londons mest sympatiska punkorkester den här vintern går till den kvinnliga trion Pens som hittills mest spelat på pubbar i norra London och gett ut svårt limiterade sjuor, men i februari kommer debutalbumet Hey friend, what you doing? På amerikanska etiketten destjil.
4. Radiohead – Reckoner (Salem remix) (mp3) Thom Yorke har aldrig varit med på den här listan förut och den här veckan får hans outhärdligt gälla stämma bara vara med för att den så smakfullt har bäddats ner i en briljant remix av Michigan-duon Salems varsamma oväsen.
Välkommen att säga din mening på SvD.se. Våra regler är enkla: visa respekt för de personer vi skriver om och andra läsare som kommenterar artiklarna. För att få kommentera på SvD.se måste du registrera ett konto med Disqus eller använda ett befintligt konto på Facebook, Google, Yahoo eller OpenID. Läs reglerna i sin helhet Vänliga hälsningar, Fredric Karén, chef SvD.se
