Love med Arthur Lee
Södra teatern

4När man traskar iväg för att titta på en del av de gamla legenderna från 60-talet vet man verkligen inte vad som kommer att bjudas. En del kör allsångskalas och nostalgi, några är fortfarande konstnärligt relevanta medan andra är mer svårplacerade. Arthur Lee är en av de svårplacerade.
Han kallar bandet med ynglingar som backar upp honom för Love, vilket också var namnet på den grupp han gjorde en trio klassiska plattor med mellan 1966 och 1967. Men det är bara Arthur Lee som har ett förflutet i Love. De han kallar Love nu är ett okej band. De gör sitt bästa vilket oftast räcker rätt bra. I sammanhanget är Arthur Lee den man inte riktigt vet var man har.

Konserten började med att Lee lät rejält ringrostig. Hans röst ville inte alls som han ville. Sakta arbetade han sig in i konserten, men de riktigt oklanderliga insatserna vart ändå få.
På Södra teatern uppträdde man med blås och stråkar, enda spelningen där man kunde se detta under den här turnén. Det var trevligt.
Det gav mer färg till paletten.

Arthur Lee har varit ute ur fängelset sedan december 2001. Där satt han för att han skjutit med pistol i luften under ett gräl. Han har gjort briljant musik för länge sedan och han har stekt skallen med droger. Han är inte lika illa däran som Roky Erikson från 13th Floor Elevator eller Syd Barret från Pink Floyd. Men han är lite i samma liga. På Södra teatern blixtrade han till stundtals. Då förstår man vilken artist Arthur Lee var en gång. I de ögonblicken känns det som han skulle kunna göra något viktigt även nu, men mest märker man ändå att väldigt mycket av den gamla skärpan har gått förlorad.

noje@svd.se