Flera gånger uttryckte Ingmar Bergman tanken att hans bostad Hammars skulle kunna bli en inspirationsplats. 1973 frågade han i ett brev till landshövding Torsten Andersson om möjligheten att skapa en ”kursgård eller tillflyktsort för andliga och konstnärliga övningar” i husen på Fårö.

När regissören dog förra sommaren började Bergmanveckans arrangörer driva idén om ett Bergmancenter på ön. Gotlands kommun erbjöd sig att upplåta Fårö skola, men Hammars – som var tänkt att utgöra navet i verksamheten – skulle enligt testamentet säljas till högstbjudande.

Kulturdepartementet säger nej till att bidra med pengar. Därmed har det varit oklart om initiativtagarna ska lyckas förvärva husen, som är taxerade till 10,3 miljoner kronor.

I en intervju med SvD tidigare i sommar uppgav regissörens son Daniel Bergman att familjen inte nödvändigtvis säljer till den som lägger det högsta budet. Samtidigt, påpekade han, måste människorna bakom Bergmancenret ”anpassa sig till marknaden och visa att de har muskler att förvalta byggnaderna”.

Nu säger en av finansiärerna, Joachim Kuylenstierna, att han är beredd att stå för hela kostnaden.

–Egentligen borde kulturministern ta hand om det här. Ingmar Bergman har ju, kanske mer än någon annan, bidragit till att sätta Sverige på kulturkartan. Men i och med att staten inte tar sitt ansvar får vi i näringslivet samarbeta med kommunen och kulturlivet om en lösning, säger han.

Bergmanveckans Kerstin Kalström är glad över beskedet, men vill inte ta ut något i förskott. Hon påpekar att fastigheterna inte ens lagts ut till försäljning än.

–Det här är väldigt positivt, nu får vi lite luft under vingarna. Samtidigt är det mycket kvar att komma överens om. Att Joachim Kuylenstierna går ut och säger att han betalar betyder inte att köpet är klart, säger hon.

Joachim Kuylenstierna bor själv på Gotland. Som vd för fastighetsföretaget Diös & Kuylenstierna har han redan initierat flera byggnadsprojekt på öns norra delar. Bland annat planerar bolaget att investera en kvarts miljard i att rusta upp militärområdena vid Fårösund och Bungenäs.

Om det krävs så kan Diös & Kuylenstierna betala hela köpet, men så småningom är det meningen att Bergmancentret ska köpa loss husen. Enligt Joachim Kuylenstierna är bolaget, Bergmanveckan och kommunen ense om hur verksamheten ska se ut.

–Givetvis har vi inte gått ner på det finstilta, men på det stora hela har vi ungefär samma vision.

Råder det något tvivel om att det blir ett Bergmancenter?

–Inga som helst.

Centret på Fårö är tänkt bestå av en museidel, inhyst i skolan, och en del som är stängd för allmänheten, i Bergmans hem. Dit ska forskare och filmskapare kunna resa för att arbeta och inspireras.

–I skolan blir det utställningar, radioteater, möjlighet att se film och allt sådant. Hammars blir en helt separat verksamhet, där stipendiater kan sitta och jobba i lugn och ro, säger Kerstin Kalström.

Många turister hade nog velat se Bergmans hem. Varför blir det inte ett museum där?

–Det är främst Ingmars barn som inte vill det. Hans egen önskan var också att det skulle fungera så här, och det känns roligare att genomföra det han själv drömde om.

SvD har utan framgång sökt Daniel Bergman för en kommentar.