– Jag har inte jobbat med den här skivan i åtta år, jag har jobbat med mig själv i åtta år, säger Loreen från den gyllenbruna divanen.

Klädd helt i svart, med svarta, spetsiga kängor och det patenterade svarta håret känns Loreen som mer än en popstjärna. Hon är en uppenbarelse. Lövtunn, übercool och friktionsfri.

Lugnet har lagt sig något sedan Eurovisionfinalen i Baku, då hon både lyckades fånga Europas musikhjärta och ruska om en annars ganska ljummen schlagervärld genom att ifrågasätta värdlandets inrikespolitik. Men nu är det dags igen – skivsläpp, pressbesök, tv-framträdanden – Loreen skämtar sardoniskt om hur hon flyger runt samtidigt som glaciärerna smälter.

– Det är en karusell. Kändisskapet är som en illusion, och om man ska vara i den svängen så ska man ha någonting att säga, jag tycker inte att man ska ödsla folks tid, säger Loreen.

Men nu har hon alltså någonting att säga. Och när hon säger det har hon lämnat det glittriga Europa bakom sig för ett dystrare, mer eftertänksamt tonläge. Albumet ”Heal” är en uppgörelse med de egna inre slitningarna, men Loreen tycker inte att hennes egen bild av sig själv har förändrats sedan vårens stora genombrott.

– Absolut inte, snarare tvärtom: jag har blivit hårdhudad. Det måste man vara. Jag trodde att jag höll på min integritet ”back in the days” – att jag var stark – men den här uppmärksamheten når en helt annan nivå när det är internationellt, säger hon.

Albumets mörkare stråk förklarar Loreen som ett sätt att lyfta upp livets problem snarare än att skapa en lidelsemyt kring henne själv. Hon uppskattar att kunna använda musiken för att diskutera människans stora frågeställningar.

– Jag tycker inte om jämmer och elände som en sorts identitet. Däremot vet jag att det första steget in i en process där man blir hel som människa är att fokusera på vissa centrala problem. Så jag sjunger om falsk trygghet, destruktiva beteenden och bitterhet för att öppna upp till diskussion. Det fascinerar mig – mycket är ju baserat på mina egna upplevelser och tankegångar.

Loreen framstår som en nyfiken humanist, och en andlig sådan. Hon talar om energier mellan människor och övergår plötsligt och med svepande handrörelser till sitt stora intresse för kvantfysik. Samtidigt betonar hon att hon inte är religiös.

Även utanför musiken har hon gjort sig känd som en intresserad problemlösare – under Eurovisionfinalen uttalade hon som enda artist sitt missnöje med Azerbajdzjans politik, och när hon besökte Vitryssland i juli lyckades hon ordna ett möte med människorättsgruppen Vjasna.

Men Loreen understryker att hon inte är någon politiker.

– Jag förstår att mänskliga rättigheter och politik går hand i hand, men egentligen är jag ganska ointresserad av politik. Mitt fokus ligger direkt på människan – kan jag påverka så påverkar jag, och det är för att jag har levt med många olika problem omkring mig. Varför är jag exempelvis så intresserad av kvinnors rättigheter? Jo, det är för att jag är från Marocko, och i Marocko har inte kvinnan alltid haft det så lätt.

Vad som är nästa steg i karriären vet hon inte, eller kanske vill hon inte spekulera än. Loreen säger sig vara en planerande människa, samtidigt som hon inte är rädd att ändra sig eller gå dit hon känner för stunden.

– Jag har en struktur, jag har en plan och en strategi, men jag är också fullt medveten om att det kan gå käpprätt åt skogen, säger Loreen och skrattar.