I ”Egoboost! Blondinbellas överlevnadsguide för unga tjejer” ger Isabella Löwengrip handfasta råd om allt från komplex, kärlek till kroppsångest och slutmålet som är att bli en alfahona.
Löwengrip inleder med normen som gäller för tjejer i dagens Sverige och här finns kraven att ha en storlek som Barbie, perfekt hy, platt mage, bra betyg, vrålsnygg pojkvän, nya kläder jämt, stort kompisgäng, jämt vara upptagen och att ha framtidsplaner. Frågan är om inte det mesta gäller för författaren själv som syns överallt, ska vara med i en film, släpper en klädkollektion, har nätbutiken Bellme och snart börjar plugga ekonomi i Schweiz.
–Nej, verkligen inte även om jag förstår att folk tänker så. Man kan vara hur smal, rik och vacker som helst men det handlar om hur man känner sig inuti. Ibland känner jag mig misslyckad och som en bluff och då spelar det ingen roll vad andra ser. Jag vill ge råd för det hjälper inte unga tjejer att höra ”det blir bättre när du blir äldre”.
Boken är upplagd som en terapisession i kognitiv beteendeterapi med tips som kan förändra tjejernas tankemönster. Rubrikerna pendlar mellan Fingrarna i halsen till Var superwoman i ditt eget liv. Isabella Löwengrip har själv gått i terapi.
–Jag gick i terapi för min panikångest, för att kunna få en normal vardag.
De som följer Blondinbellas blogg får mest läsa om just råd till unga kvinnor förutom nya kläder, saknaden efter pojkvännen och planer för dagen. Hon startade bloggen som 14-åring för att hon blev mobbad. På nätet kunde hon låtsas att hon hade ett lyckat liv. Men snart började de hatiska kommentarerna strömma in och kulmen nåddes när hon som 17-åring berättade om ett sexövergrepp i Italien.
Istället för stöd och sympati möttes hon av hån, ifrågasättande och beskyllningar om lögn, både från läsarna och andra bloggare. Hon blev helt enkelt inte trodd.
–Det är så sjukt när folk pratar om att det är så låga straff för våldtäkt men vad skulle högre straff spela för roll när man ändå aldrig blir trodd? Men hatet då gick in under skinnet på mig. Att höra att det var ett pr-trick och att jag som en 17-årig tjej skulle ha hittat på övergreppet för att bli uppmärksammad – jag förstår inte hur folk tänker. Man har ju redan en skambild i huvudet att man gjort fel så varför ska man höra det från alla andra också?
Varför hatar folk?
–Det är jantelagen, att jag syns, tjänar pengar och är framgångsrik. Det sticker i deras ögon. Att jag dessutom är moderat, blond och från Stockholm blir tydligen för mycket.
Författaren Annette Kullenberg har jämfört Isabella Löwengrip med Strindberg: ”Det finns stora likheter, var det någon som tog upp misslyckad kärlek och för liten penis så var det Strindberg. En annan sak de har gemensamt är ett jävlar anamma.”
–Jag blir smickrad. Jag har mitt eget bloggspråk, pratar om små bröst istället för liten penis men mer likheter är det nog inte, säger Isabella Löwengrip och skrattar högt åt jämförelsen.
Hur skulle du reagera om du träffade dig själv på en fest?
–Att tjejen är jättejobbig. Jag skulle försöka hitta något fel på henne.
Går det att vinna ett gräl mot dig?
–Nej, jag ska alltid ha sista ordet.
Vad ska du bli när du blir stor?
–Riskkapitalist och drake i tv-programmet Draknästet, säger Isabella Löwengrip utan att tveka.
