Det är sedan länge känt att varje kroppsdel har sin speciella plats på hjärnbarkens kroppskarta. Bredvid tummen ligger pekfingret som ligger bredvid långfingret och så vidare. Men kartan är inte som man tidigare trodde fix och färdig vid födseln. Tvärtom, den förändras beroende på känselinflödet. Och det går snabbt.
- Om ett område tystnar, på grund av en nervskada eller bedövning, expanderar intilliggande områden in på det tysta lediga utrymmet, och det går på några minuter, säger Göran Lundborg, professor i handkirurgi vid Universitetssjukhuset i Malmö.

För många med permanenta nervskador leder den omritade hjärnkartan till förvirrande känselintryck. Om man berör ansiktet på en människa som förlorat en hand kan hon känna det som om det är den saknade handen som berörs, sedan ansiktet tagit över handens plats på hjärnkartan.
Ett problem är också den nya kartan som växer fram efter en nervskada i handen eller underarmen. Muskelnervtrådarna går i regel att återställa så att handen fungerar motoriskt.
Men hur noggrant handkirurgerna än skarvar känselnervtrådarna så växer många fel och hamnar i ett annat hudområde i handen.
- Konsekvensen blir att handen talar ett nytt språk till hjärnan. Känselintrycken från handen blir en mosaik av svårtolkade intryck, säger Göran Lundborg som i 20 år intresserat sig för handens och hjärnans komplexa samspel.
Han och forskarkollegerna Anders Björkman och Birgitta Rosén har utarbetat metoder för att mildra handens och hjärnans språkförbistring efter en nervskada. I rehabiliteringen utnyttjar de hjärnans förmåga att smälta samman intryck från alla sinnen till en helhetsbild och att snabbt rita nya kroppskartor.
- Vi vet till exempel att när en synskadad läser punktskrift, det vill säga använder känseln, så vidarebefordras känselintrycken också till hjärnans syncentrum. På samma sätt fungerar det när en hörselskadad ser teckenspråk, informationen tas också emot i hörselcentrum. Hjärnan tolkar och upplever omvärlden med alla sinnen, och det drar vi fördel av, säger
Göran Lundborg.

Känselträningen sker i två steg. I det första, när hela eller stora delar av känselinflödet är borta, gäller det att bevara handens plats på hjärnans kroppskarta så att ockupationen av det lediga sensoriska området inte blir permanent.
Det främsta redskapet är känselhandsken som utvecklats av forskarna vid handkirurgiska kliniken i Malmö. I handsken finns inbyggda mikrofoner som registrerar och avger olika ljud beroende på var och på vilket sätt den känsellösa handen i handsken greppar om olika föremål och ytor.
Ljuden tas emot i hjärnans hörselcentrum. Men efter en kort träning kommer friktionsljuden att associeras med en känselupplevelse och handens område på hjärnans kroppskarta för känselinflöde aktiveras. Handskbäraren hör hur det känns.
- Det är analogt med syncentrums aktivitet när en synskadad läser punktskrift, säger Göran Lundborg. Egentligen räcker det med att tänka på beröring av handen för att aktivera handens känselcentrum i hjärnan.

När nervtrådarna växer ut och känseln
börjar komma tillbaka i handen, vilket i många fall tar flera månader, inleds steg två i känselträningen.
För att tillfälligt öka handens tillgång på nervceller bedövar forskarna huden på underarmen med Emla-salva som innehål- ler bedövningsmedlet lidokain. Emla-salva används ofta för att bedöva huden när ett barn ska få en injektion eller ta ett blodprov.
När känselintrycken från underarmen uteblir expanderar handens projektion i hjärnbarken och tar över det lediga området. Samtidigt förbättras känselfunktionen i handen. Om träningen upprepas blir känselförbättringen bestående som ett resultat av en ”inlärningsprocess”.
- Vi har jämfört patienter med likvärdiga handskador och visat att de som tränar på det här sättet får ett bättre slutresultat, konstaterar Göran Lundborg.
I en studie, som nyligen publicerats i den europeisk-brittiska tidskriften Journal of Hand Surgery, deltog 13 patienter, sju av dem använde Emla-salva, sex fick en verkningslös salva. När resultaten efter sex veckors träning
jämfördes hade Emla-gruppen en säkerställt bättre förmåga att uppleva beröring, tryck och att urskilja olika föremål enbart med hjälp av känseln.
- Känseln står för den nödvändiga återkopplingen. Precision kräver känslighet, och en hand utan känsel upplevs som ett främmande föremål som inte tillhör kroppen, säger Göran Lundborg.