I det gamla kulturhuset som renoveras ute på Skeppsholmen ska stockholmarna nästa år få en ny teater, unik för Nordeuropa. Under den gamla min- och torpedverkstadens höga, råa cementvalv skapas nämligen en lokal som eliminerar alla yttre ljud och ger plats åt en absolut lyssnardramatik och ljudkonst, tack vare en extrem akustik med en hel orkester av högtalare i väggarna.

–Audiorama kommer att ta emot upp till 100 sittande personer åt gången, men det kommer knappast att kosta mer än en vanlig biobiljett eftersom vi kan ge flera helt olika sorters föreställningar varje dag och inte behöver någon ensemble, berättar initiativtagaren Karin Starre som driver projektet ihop med bland andra skådespelaren Magnus Roosmann.

Ännu är det bara byggställningar och hårda cementväggar som möter besökaren, men Audiorama har tecknat hyresavtal med Statens fastighetsverk, och kommer att dela entré med Teater Galeasen som ihop med Moderna Dansteatern också flyttar in i samma byggnad efter årsskiftet.

Digitala ljudfiler, som inte kräver någon närvarande orkester, är tidens melodi. Enligt Bill Brunson, professor i elektroakustisk musik på Kungliga Musikhögskolan, kan man betrakta Audiorama som en ny tids konserthus:

–Ett sådant här auditorium skapar en oerhört kontrollerad lyssningsmiljö för elektroniskt högtalarljud. Och att bygga en publik plats för det sker med samma logik som när vanliga konserthus en gång började byggas för att framhäva levande musik, säger han.

Med stöd av bland andra Kulturrådet, stiftelsen Framtidens kultur och Stockholms läns landsting har några ljudföreställningar redan producerats, sådant som kanske enklast kan jämföras med radioteater, men med mer komplex ljudbild. Bland annat har ett drama om hedersbrott, byggt på klassikern Blodsbröllop av Lorca och avsett för skolungdomar, spelats in både på svenska och persiska.

– När man jobbar med enbart ljud och digitala filer öppnar sig hela världen och det blir mycket lättare att göra versioner på flera språk. Vi skulle till exempel kunna koppla upp Turkiets bästa skådespelare från en studio i Ankara och göra en turkiskspråkig version, berättar Nasim Aghili, konstnärlig ledare för Audioramas tänkta barn- och ungdomsverksamhet.

Audioramas finansiering är inte helt klar, men finansmannen Per Josefsson, som förut skänkt miljonbelopp till Moderna museet, stödjer projektet, vars ekonomiska potential är att med en stor produktion av ljudföreställningar sälja till andra. Han tror att en förhöjd nivå på ljudupplevelser är nästa stora genombrott för de nya medierna och pekar bland annat på succén för ljudboken.

– Jag tror att till exempel flygbolag, tågoperatörer och hyrbilskoncerner kommer att vilja erbjuda sina kunder de avancerade ljudupplevelser som Audiorama kan skapa. Det ska vara helt rena, okommersiella kulturupplevelser och många skådespelare, författare och ljudtekniker tycker att det här är jättespännande, säger Per Josefsson.

Ett trevande intresse finns också från kulturhistoriskt håll. Till exempel har Nacka kommun beställt en ljuddramatisering av slaget vid Stäket – en marknad finns för avancerat ljudsatta guidningar till historiska platser och sevärdheter.

Ljudteatern på Skeppsholmen kan säkert bli lite av showroom för pedagogiska eller berättande ljudproduktioner, men inte bara:

– Det finns inga begränsningar.Teatern kan återge allt från experimentell ljudkonst till konserter och debatter, säger Karin Starre.