Den forna bestsellerdrottningen Jackie Collins skapade viss uppmärksamhet i bokvärlden för någon vecka sedan när hon meddelade att hon tänkte ge ut sin nästa bok som e-bok, helt utan förläggare. Det var ett ”experiment”, menade Collins, som om det slog väl ut eventuellt kunde generera mer utgivning på samma sätt. Bland annat hade hon en novellsamling som hennes förläggare inte ville ge ut, eftersom novellsamlingar ”inte säljer”. Hon tänkte dock fortsätta arbeta med sin förläggare när det gällde de ordinarie böckerna.

Vi lever allt mer i en gör det själv-kultur som återspeglas på alla håll inom medier och kultur. Sedan länge har det varit möjligt att ge ut egna tryckta böcker, att vara sin egen förläggare. De så kallade print on demand-förlagen blir allt fler. Där är det möjligt även för dem som refuserats av större förlag, eller de som helt enkelt inte är beroende av att ha ett ”riktigt” förlag i ryggen, att ändå ge ut sina egna böcker. Med e-bokens snabba framväxt blir naturligtvis det här ännu enklare. Att etablerade författare i det breda skiktet väljer att ge ut böcker själv hjälper naturligtvis på utvecklingen.

Fördelarna med gör det själv-kulturen är uppenbara, och behöver väl knappast ens nämnas längre. Var och en som är en vän av yttrandefrihet måste uppmuntra alla möjligheter till publicering, elektroniskt eller på papper. Det offentliga samtalet berikas ju fler röster som deltar. Och visst är det bra att det finns möjlighet att ge ut böcker även för skribenter vars alster inte kommer igenom de etablerade förlagens nålsöga.

Kort sagt, jag är absolut för gör det själv-kultur i alla dess former. Men det finns en oroande tendens just nu som visar att respekten för de professionella aktörerna håller på att urholkas mer och mer. ”Kommer vi över huvud taget att behöva förläggare och redaktörer i framtiden?” är en fråga som jag hört allt oftare på senare tid. Och det allra värsta är att man inte sällan hör människor ”i branschen” hålla med om detta, ivriga som de är att inte verka som om de har missat tåget.

Själv hoppas jag att jag slipper uppleva en tid utan förläggare och redaktörer, utan professionella författare och kritiker. För vad händer med kvaliteten om yrkeskunnigheten och professionalismen helt negligeras? Jag har läst ett stort antal egenpublicerade böcker de senaste åren och måste tyvärr säga att ytterst få av dem har hållit någon större verkshöjd. Det kan för all del ha varit trevliga läsupplevelser ändå, men summan av det hela är att man oftast ändå förstår varför förlagen har fattat de beslut de har gjort. Att det finns hundratals förfördelade PO Enquistar där ute som aldrig får chansen är helt enkelt inte sant.

Det borde inte ens behöva påpekas att förläggare och redaktör är oerhört viktiga led i en boks tillkomst. Även mycket etablerade författare behöver ofta massor av hjälp med sina manus innan de når optimal nivå. Relationen förläggare–författare–redaktör är kort sagt oerhört viktig för det färdiga resultatet. Om professionalismen börjar tappa tron på sin egen nödvändighet är litteraturen illa ute.