Snabbt tempo, kriser och konflikter kännetecknar Jacquelines Wilsons böcker. Men samtidigt som Wilson har känsla för dramatiken i tillvaron är hon vardagligt jordnära. Hon kan på kornet beskriva morgonbrådskan i barnfamiljen eller shoppingturen på stormarknaden. Kanske slås man mest av hennes förmåga att behandla svåra ämnen på ett lättsamt sätt och med en optimistisk grundhållning.

I den senaste översatta romanen, ”Valarnas sång”, möter vi Ella som har svårt att acceptera sin nye styvpappa Jack. Och inte blir det bättre för att han och hennes mamma väntar barn. Ella vill helst ha sin mamma för sig själv. Tillvaron förändras radikalt när Ellas lillebror Samson föds. I samband med förlossningen blir Ellas mammas medvetslös och hamnar i koma. Hon svävar mellan liv och död, och oron för henne stiger allteftersom dagarna går.

Jack och Ella tvingas klara sig på egen hand. Ella, som anser sig vara dödsfiende med Jack, får nu hjälpa honom med vardagens sysslor, inte minst måste de tillsammans ta hand om lille Samson, när mamman ligger på sjukhus. Det blir jobbigt för Ella också i skolan, där hon känner sig sviken av bästa vännen Sally. Ella flyr in i ett projektarbete om valar.

Wilson har stor talang när det gäller att fånga flickvänskapens alla komplikationer, vilket hon visat i böcker som ”Kära tjejer” och ”Tjejer på stan”. Och hon tar gärna ut svängarna när hon skriver. Karaktärsteckningen utmärks av starka kontraster och vuxenvärlden skildras med ett stort mått av ironi. Ella inser under berättelsens gång att hon måste omvärdera flera personer i sin omgivning, både bland de vuxna och bland klasskompisarna.

När man läser ”Valarnas sång” förstår man att Wilson hör till en av Storbritanniens mest lästa och utlånade författare för barn och unga. Och Barbro Lagergrens översättning ger full rättvisa åt författarens humor och slagfärdiga formuleringskonst.