Ibland får man i sin hand böcker att kapitulera inför. Inte bara för de ord som står att läsa, utan också inför bokens själva idé och form – särskilt om utgivaren tagit fasta på att en bok är ett föremål att utforska och tänja på, och att litteraturen kan vara en generös och oförutsägbar händelse i läsandets liv.
Så glad blir jag när jag läser ”Varmestafetten”, som just utkommit på Gyldendal och som firar den norske poeten och nyvordne 70-åringen Jan Erik Vold. Festskrifter hör inte till de mest spännande av genrer – men denna samling essäer och poesi är ett undantag. Läst från ena hållet erbjuder ”Varmestafetten” 15 nyskrivna texter om Volds författarskap från 60-talet och framåt – drygt 300 sidor som ger sig i kast med konkretistiska, strukturalistiska och politiska drag i hans verk såväl som prosaisten, kritikern och jazz- och scenpoeten Vold.
Läst från det andra hållet har 20 yngre poeter från de skandinaviska länderna tagit sig an en text i författarskapet, för att återanvända, bearbeta, omvandla – kort sagt remixa – den. Och mellan de två blocken ett montage av svartvita fotografier som fångar jubilaren vid olika tillfällen.
Att lyfta fram enskilda bidrag i denna bok är inte det lättaste. Man kryssar sig fram och växlar mellan poesi- och essäspåren. Remix-dikterna sträcker sig från korta till långa gensvar, från diskreta ingrepp till formellt och idémässigt mer raffinerade operationer på materialet.
Således följer Johan Harstad tätt inpå stroferna i Volds långa dikt ”Bo på Briskeby blues”, för att byta ut vissa värdeladdade beskrivningar (”glad” blir ”fortvilt”, etcetera) medan en minimalistisk kortdikt i två smala strofer ”Uden titel” i Mette Karlsviks händer reinkarneras i fyra prosavariationer och ett visuellt arrangemang. Där Vold skriver om ”Jeanne Moreau på Kino-palæet” svarar Pär Thörn med ”Frantz Fanon i mörkrummet” medan Morten Winterwold följer uppmaningen i ”Under ingenords vinger” – ”Først skal du brenne / bildene” – med att helt släcka ordljuset i dikten och transformerna raderna till punkter och tankstreck.
Flera poeter har låtit ursprungstexterna svälla, till exempel Øyvind Ådland som förvandlat en femrading till en prosatext på tre täta sidor. Andra har istället lyckats korta ned det voldska idiomet ytterligare. Således kan Martin Glaz Serup lakoniskt replikera ”Du er uden centrum, sagde han til sig selv, men han hørte ikke efter” på Volds absurda och dekonstruktiva prosastycke från 1967:
”Du er uten sentrum, sa han til seg selv. Hvem er uten sentrum? Du er. Hvem er så du? Det er deg og du væpner deg godt. Hvem væpner jeg godt? Deg selv. Mot hvem? Du væpner deg godt mot deg selv. Men jeg er jo uten sentrum, hvordan kan en uten sentrum væpne seg mot en uten sentrum? Jeg vet ikke, men du går alltid med knyttede hender.”
Detta stycke dyker också upp i inledningen till en av essäerna, Lars Bukdahls ”Voldboligerne, 1426, København K. Dansk Vold nu og før, fem nedslag”. Och mer än så, Volds text läses av Bukdahl på Glaz Serups blogg Kornkammer och blir så startpunkten på en rapsodisk reflektion kring Volds närvaro i dansk samtidslitteratur. Härmed skapas ytterligare ett nätverk inom det nätverk som ”Varmestafetten” i sin magnifika helhet redan är.
Bukdahls essä är en av de jag först stannar till vid i denna del av boken. Andra uppslagsrika anhalter är Audun Lindholms undersökning av den konkretistiske Vold, redaktören Bendik Wolds diskussion av konceptuella drag i samlingen ”kykelipi” från 1969 och Kaja Schjerven Mollerins artikel om Volds översättningar av poeter som William Carlos Williams, Robert Creeley och andra. Men här finns förstås mycket mer att hämta.
Jag ska till slut erkänna att jag, även om jag är bekant med verket – det handlar ju om en poet som varit högst närvarande också i svensk litteratur – inte varit någon riktigt flitig läsare av Vold. Mest beroende på tillfälligheter, har jag tänkt, men också beroende på blindhet och okunskap, inser jag nu.
För min del blir alltså ”Varmestafetten” inte bara en fascinerande bok, utan också en välbehövlig ögonöppnare. Även om det är knepigt att kopiera ett koncept, är det inte utan att man börjar fundera på om någon mer poet fyller år snart. Här finns ett kalastips att ta fasta på.
