”Fläskpannkaka med lingonsylt har vårt liv med guld förgyllt”, skaldar Lennart Hellsing i ”Matbok”. I mer än sextio år har Hellsing förgyllt vår tillvaro med poesi och ramsor, fyllda av ordglädje och halsbrytande rim och trots sina snart nittio år kommer han varje år med nya böcker.

Han är en av dem som efter andra världskrigets slut bidragit till den svenska barnbokens estetiska förnyelse, både form- och innehållsmässigt. Medvetet bröt han mot vedertagna mönster och den då rådande Elsa Beskow-traditionen. Han ville förmedla glädje, revolt och uppror till barnen och få dem att inse att livet är fantastiskt, fullt av rytmer, färg och doft.

Och nog svänger och lyser det om Hellsings poesi. Listan på dansande figurer i hans verk kan göras lång. Krakel Spektakel ”dansar i flygande fläng” omkull hela huset, och Selma Selleri sveper förbi ”i sin kjol med broderi”. En del kritiker var till en början något reserverade, när denne unge man med kopplingar till vuxenlitteraturens modernister gjorde entré i barnboksvärlden. Eva von Zweigbergk i Dagens Nyheter fann verserna i debutboken ”mer än livligt ansträngda”.

Det var då det. Nu är Hellsing en barnbokens suveräne nestor. I den senaste boken, Lillebror och natten , för ovanlighetens skull skriven på prosa, förs ett samtal mellan lillebror och storebror. Lillebror undrar vad mörkret gör hela dagarna, och dialogen mellan de två bröderna utvecklas till funderingar om både solen och änglarna. Barnens tankar kryddas med hänsyftningar såväl till Hellsings egna som till andra författares verk. Ane Gustavssons mjuka akvarellbilder harmonierar väl med textens stämning.

Den nyutkomna samlingen Visor och ramsor i Hellsingland innehåller några av Hellsings mest välkända sånger med noter och illustrationer, både de klassiska av Poul Ströyer och Stig Lindberg och nya av bland andra Pija Lindenbaum och Charlotte Ramel.

Hellsing tog från början avstånd från den idylliska barnboksvärlden med dess trygga familjeliv i lantliga miljöer. Hos honom är snarast hemlösheten ett idealtillstånd och han visar i sina verser livets mångfald i en värld som till synes är oändlig. Resor, äventyr och exotism får stort utrymme, han rimmar fyndigt om kanaljen i seraljen och sultanen på divanen. Barnen kan njuta av ordens magi och ljudklang utan att behöva ha några kunskaper om vare sig seraljer eller sultaner.

Hellsing är både lekfull och lärd. Han kan vara filosofiskt djupsinnig och är starkt förankrad i den litterära traditionen. Ekon från både Bibeln och svenska klassiker som Bellman, Stagnelius och Tegnér kan förnimmas i hans böcker. Som den gränsöverskridare Hellsing är går det inte att placera in hans böcker i några bestämda fack. I ”Oberons gästabud”, med underrubriken ”En shakesperiad för mogen ungdom”, berättar han på blankvers om Hamlet, som inte ville gå i skolan, och om Lady Macbeth som lider av städmani. En av hans senaste böcker ”Welams vädermödor” , där klimathotet tas upp, är lanserad som en tonårsbilderbok.

I Hellsings litterära universum förenas högt och lågt, fest och vardag. I ”Vinter-Haga” sörjer Bibelns Job, den olycksdrabbade, sin trasiga bob. ”Fåfängt mänskobarnen jobbar / Herran krossar deras bobbar”. Gränsen mellan nutid och förfluten tid utplånas, liksom den mellan barn och vuxen.

Många av Hellsings figurer är obestämbara till åldern. Föräldrar, bostadsort och ålder är oväsentligt i en tillvaro där allt är rörelse och ideliga förflyttningar. I absurditetens anda vänder Hellsing upp och ned på begreppen. Han gör fyrkanter runda och glasbitar till diamanter. Hierarkier raseras, och överhetspersoner tas ned på jorden. Hans Helighet påven håvar med håven och hans Höghet Herr Greven slevar med sleven.

Musik och frosseri är återkommande ingredienser i Hellsings verk. I ”Den lyckliga osten” hyllas både musiken och det kulinariska, när poeten fastslår att ”sång och ost hör saligt samman. Utan sång är livet bara/ nåt det inte borde vara!”