På dagisets tygtavlor, på öppna förskolans sångstund, som giftfria ekologiska träleksaker – Bockarna Bruse fortsätter envetet att trippa över sin bro 170 år efter att folksagan först nedtecknades i Norge. Så omåttligt populär är berättelsen att det i det närmaste blir en överlevnadsstrategi för sagoberättaren att lägga till lite här, dra ifrån lite där, för att orka med ännu ett ”bara en gång till”.

Här får man hjälp på traven. I Bjørn F Rørviks berättelse viker de tre getterna av från sin vanliga stig och styr kosan mot det lokala äventyrsbadet. De gnäller lite över hur dyrt inträde det är, glömmer att duscha och kliver sedan ut bland bassängerna utan badkläder. Efter att ha fått sig en grundkurs i badhusetikett tar de sikte på rutschkanan, men hinner inte mer än att börja köa förrän deras gamle antagonist trollet dundrar in.

Och som han gör entré – över ett helt uppslag står han där skräckinjagande svartmuskig och grinande på kakelgolvet. Hästar, ankor och kaniner flyr ut från duschen. Sedan gör han bomben och sköljer upp en hel musfamilj på land innan han tar plats under vattenrutschkanan.

Illustratören Gry Moursund och författaren Bjørn F Rørvik är hyllade i Norge och deras Bockarna Bruse-parafras har tilldelats kulturdepartementets bilderbokspris. Med spretigt färgstarka kritstreck fångar Moursund barnets fantasifulla bildvärld. På en skev vindlande trappa trippar bockarna allt högre upp i skyn, under dem sitter tre små grisar i solstolar, en älg bubblar bubbelpool, en späckhuggare med rosett på skulten kramar en labrador.

Men medan illustrationernas rörighet är rolig känns texten, som är full av versaler och utropstecken, forcerad. Boken blir till slut till en skenande karusell som inte ens snillrika Pija Lindenbaums översättning kan tämja.