Behring Breivik lämnar rättssalen i Oslo i augusti.
Foto: AP Photo
Gripen. Prövad. Dömd. Från det att gärningsmannen på Utøya överlämnade sig till polisen till det att domen på 21 års fängelse vann laga kraft tog det drygt ett år. Under samma period granskade 22 juli-kommissionen hur det norska samhället hanterade terrordåden och vilka misstag som begicks. Den ansvarsutkrävande processen har varit grundlig och effektiv. Saken kan, rent formellt, läggas till handlingarna.
Men verkligheten är inte en process med början och slut. Frågorna, om dådens ursprung och verkan, kommer att finnas kvar länge. Sannolikt kan de aldrig besvaras fullt ut.
Författaren och litteraturkritikern Aage Storm Borchgrevink är, i den första stora boken om terrordåden, särskilt fixerad vid en fråga, som han gång på gång ställer. Vem är du, Anders Behring Breivik?
Han har ganska goda förutsättningar att kunna ge åtminstone en del av svaret. Även om Borchgrevink är tio år äldre har han en hel del fysiska beröringspunkter: på Vestkanten, på ungdomsskolan Ris, på krogarna runt Solli Plass. Han vet en del om miljöer som format Breivik – och gör ett grundligt arbete med att skildra allt från Oslos gänggrupperingar till de digitala gängen i dataspelsvärldarna och på de antimuslimska hatbloggarna.
Han närmar sig familj och vänner för att komma närmare den verkliga människan och borrar djupt i kompendier och rättegångsprotokoll för att bättre beskriva den teoretiska personan.
Det är en gedigen undersökande insats, som gör de pusselbitar och fragment som tidigare kommit fram tydligare. Konturerna blir fylligare, dragen något djupare.
Men det är fortfarande långt svar till ett svar. Vem är du, Anders Behring Breivik? Och viktigare; kan svaret förklara vem du blev?
Ingen kan säga annat än att Borchgrevink försöker. Han letar efter förklaringsmodeller med en sådan iver att han ibland förvandlas till en privatspanare som ivrigt lyfter fram sin senaste tes, för att visa på dess betydelse. Han söker i barndomens psykiska kaos, problematiserar kring Breiviks relationer till mamman och andra kvinnor, finner indicier i relationerna med invandrarvänner och resonerar om Breiviks status som ”metrosexuell”. Han trycker på hur Breiviks bakgrund inom graffiti har ”lärt honom förbereda sig för olagliga handlingar” och hjälpt honom skapa en ”modus operandi”.
Problemet är att vi inte vet hur vi ska tolka alla de bilder Borchgrevink matar oss med. Vem är du, Anders Behring Breivik? Många, men ingen tydlig. Ingen vi nödvändigtvis får lättare att förstå.
Försöken att bygga en logisk tidslinje utifrån Breiviks liv och psyke faller i samma fälla: att allt inte nödvändigtvis hänger ihop. Författaren lägger ett stort symbolvärde i Breiviks olika val av avatarer och alias, från Andersnordic i kommentarsfälten till tempelriddarnamnet Andrew Berwick i webbkompendiet 2083. Han fäster enorm vikt vid Breiviks val av graffiti-tag i tonåren: Morg, både för att det är namnet på en tecknad superhjälte och för att namnet kan uttalas som ”morgue”, det vill säga bårhus. Och försöker få oss att se hur allt knyts samman vid 14-tiden den 22 juli, när Breivik lägger ut sina dokument på nätet. ”Nu fanns det ingen väg tillbaka. Tiden i källare, chattrum, World of Warcraft-föreningar och i mögliga lador var över. Nu gick han ut i det öppna. In i avataren.”
Det är ett av flera exempel på hur Borchgrevink vrider upp de dramaturgiska reglagen för högt. Andra exempel finns när han beskriver scener som visar hur Breivik agerat och tänkt, baserat på intervjuer med vänner och familjemedlemmar. Där övergår fakta och analys i ren fiktion och det sänker trovärdigheten.
Han bygger berättelsen på scener och snabba klipp, där han alternerande följer Breivik, Geir Støre och ungdomarna på Utøya – och det är lätt att se hur detta skulle kunna användas som manusunderlag till en spelfilm om terrordåden. Detaljrikedomen och närvaron är stark. Man hör nästan filmmusiken när man läser: stillsam och fridfull, sedan ödesmättad och dov, till slut på väg mot crescendot.
Filmkänslan avbryts i de långa analytiska avsnitten, med djuptolkningar av Breiviks kompendium och utmärkta genomgångar av det hatiska tankegods han lasade sig full med på sajter som document.no, hos ”intellektuella storebröder” som Fjordman och Hans Rustad.
Ambitionsnivån i bokprojektet är enorm. Det är biografi, drama, psykoanalys och samhällsdebatt i ett och samma verk. Men när jag når sista sidan har jag ändå en mening kvar. Vem är du, Anders Behring Breivik?
