Tonåringarnas Ruth Rendell brukar den brittiska författaren Anne Cassidy ibland kallas. Utan tvekan är det ett epitet som passar henne väl. Cassidys böcker bjuder på välskriven spänning och intressanta personporträtt. ”Tid att dö” är första delen av fyra i thrillerserien ”En mördares anteckningar”. Inga frågetecken rätas således ut i denna händelserika skildring på drygt 300 sidor. I stället tätnar mystiken, och läsaren görs redo för en fortsättning.

Flera intriger tvinnas samman, men kanske är det i grunden en och samma intrig det rör sig om? Rose, bokens 17-åriga huvudperson, och hennes styvbror Joshua förlorade sina föräldrar, båda poliser, för fem år sedan. Inga spår har hittats, och man vet inte om föräldrarna lever eller är döda. I bokens upptakt träffar Rose efter fem år Joshua igen. Han har flyttat tillbaka till London och bor hos en kompis. Rose har tagits om hand av sin mormor, en förmögen och kyligt elegant kvinna.

”Tid att dö” handlar mycket om det förflutna som på olika sätt gör sig påmint. Joshua och Rose kämpar med alla obesvarade frågor kring föräldrarnas försvinnande. Minnen dyker upp till ytan och påverkar nuet. Joshua söker med hjälp av olika webbsidor komma i kontakt med människor som kan ha träffat föräldrarna i samband med att de försvann. Rose är mer intresserad av de mord på två av hennes skolkamrater som hon blivit vittne till. Polisutredningen går långsamt, och som en riktig Kalle Blomkvist tar Rose saken i egna händer, vilket för med sig åtskilliga problem.

Miljöerna växlar, och klasskillnaderna i samhället tydliggörs, när den välklädda Rose, alltid bärande på sin laptop och sin fiollåda, ställs mot sina collegekamrater, bosatta i sunkiga bostadsområden och alltid med kniv i fickan för att kunna försvara sig.

Cassidy håller skickligt intrigernas trådar i sin hand. Hon bygger upp en förtätad stämning med mörka kyrkogårdar och romantiska rosenträdgårdar. Historien tar oavbrutet oväntade vändningar, och man väntar ivrigt på nästa del i serien.