Vällingby fick en egen avdelning i Jonas Bruns diktsamling ”Vindtunnel” förra året, där bilderna av punkthusen och torgets cirkelmönster bar på 50-talets nästan utslocknade, men någonstans ändå svagt närvarande, förväntan. Och trots att den är malplacerad i sammanhanget, dyker den rödryggade flickboken ”Susanne i Vällingby” upp ur minnets skräplåda, med punkthus på omslaget och huvudpersonens entusiasm över alla moderna bekvämligheter mellan pärmarna.
Efter sin Katapultprisade debut ”Förlossningen” från 2009 tar sig Måns Wadensjö nu an Vällingby i sin andra roman ”ABC-staden”. Boken rymmer ett både konkret och abstrakt utforskande av Vällingby som plats, folkhemshistoria och tomrum. ABC-staden är ett begrepp som myntades om de nya städer som uppfördes, där människor skulle ha både arbete, bostad och centrum.
Mannen bakom Vällingby var arkitekten Sven Markelius, vars vision flätas in i Wadensjös berättande om stadens framväxt; ett berättande som utöver detaljerna om byggnadsmaterial och finansiering lika självklart rymmer en annan dimension: ”Fast Vällingby var staden där allt var nytt, så består den av samma betong, samma oljebaserade asfalt och samma kullager som alla andra städer. De är bara monterade i en helt ny form, och därför måste man också fråga sig om Vällingby centrum verkligen är någonting Markelius uppfunnit och byggt, eller om ABC-staden alltid har funnits på den här platsen och väntat på att bli upptäckt.”
Den till synes organiska blandningen av handfast och icke-konkret känns igen från debuten. I det påtagliga finns hela tiden något annat att förnimma, att upptäcka och att försöka definiera. Liksom i debuten kretsar romanbygget kring en namnlös jagberättande man, som bor och arbetar i Vällingby. Arbetet på Nummerupplysningens kontor och återkommande träffar med namngivna men inte närmare utvecklade vänner, liksom träffarna med flickvännen Anna och sporadiska omnämnanden av lägenhetskompisen Kalle, är det närmaste man kommer huvudpersonen. I framställningen får han konturer och innehåll genom sina tankar om ABC-staden, dess plats i hans liv och hans plats i stadens.
Även andra personer namnges och berättas om, på ett bedrägligt slumpartat sätt. Den utarbetade Carina som kollapsar mitt i smutstvätten; hennes man Niklas som tränar Grimstas ungdomar i fotboll; handbollsgudinnan Sandra som går i nian och är kär i Mange, Vällingbys fotbollskung, som bara har ögon för Sofia med de alltför trånga tröjorna. Lika självklart som de dyker upp i texten, lika självklart försvinner de igen; delar av en helhet som är Vällingby, som är Sverige, som är människors inbördes relationer och som, inte minst, är ett samhälle där frånvaron av standardiserade köksinredningsmått öppnar för upplösning.
Måns Wadensjös utmärkta andrabok är svår att beskriva på ett rättvisande sätt. Försöken att exemplifiera tar enskildheterna ur sitt sammanhang och reducerar dem till trivialiteter. Det är i helheten och flödet, liksom i det oupphörliga borrandet efter sanning och sammanhang som ”ABC-staden” får sitt värde. På ett plan kan man läsa den som en dödsruna över folkhemsbygget, men författarens textvandring genom den skärningspunkt som benämns Vällingby, rymmer mycket mer än så.
