I en tid när bokmarknaden fullkomligt översvämmas av spänningslitteratur kan det kanske förefalla märkligt att önska sig en renodlad thriller av Paul Auster. Men jag tror att han har de rätta förutsättningarna om han bara vågade släppa lite på pretentionerna. Hans nya bok, ”Osynlig”, uppfyller måhända inte kriterierna för en regelrätt spänningsroman, men är i långa stycken lika rafflande som en thriller, med en intrig som rymmer mord, spionage och tabubelagd sexualitet.
Det hela tar sin början i New York våren 1967. Den unge litteraturstudenten Adam Walker stöter under en fest ihop med Rupert Born, en karismatisk, hetlevrad och gåtfull gästprofessor i statskunskap – som kanske dessutom arbetar som hemlig agent. Adam blir raskt utlovad ett lukrativt jobb som tidskriftsredaktör och inleder ett intensivt men kortlivat förhållande med den nyfunne mecenatens attraktiva älskarinna.
Men under en nattlig promenad med Born på Manhattan slås Adams drömmar om en ljus framtid i litteraturens hägn brutalt i spillror. Exakt vad som händer på den mörka gatan ska inte avslöjas här, bara att Adam chockad flyr därifrån och att professorn kort därefter försvinner till Paris.
Allt detta berättas i det manuskript som Adam fyrtio år senare skickar till sin gamle ungdomskamrat Jim Freeman, en framgångsrik författare, som för övrigt företer uppenbara likheter med Paul Auster själv.
Adam, som är döende i leukemi, har bestämt sig för att skriva sin självbiografi, men har kört fast. Jim bistår med några förlösande råd och snart anländer del två av manuskriptet, som skildrar hur Adam efter vårens omvälvande händelser inleder en het och incestuös relation med sin syster Gwyn. I del tre reser han till Frankrike, officiellt för att läsa litteratur men framför allt för att fly från sitt alltmer ohållbara privatliv.
Väl i Paris stöter han givetvis ihop med Born igen. Han lyckas bli vän med Cécile, dotter till den kvinna som Born då står i begrepp att gifta sig med, och intrigerar för att vända mor och dotter mot den man som han kommit att betrakta som en farlig psykopat. Ingenting blir dock som
Adam har tänkt sig och han tvingas hals över huvud lämna Frankrike. Romanens sista (och minst övertygande del) utgörs av den dagbok som Cécile många år senare skriver under ett ogenomtänkt besök på en karibisk ö, där den åldrande Born har bosatt sig.
Många trådar och nivåer således, precis som det brukar vara hos Auster. Historier inuti historier, skiftande berättarperspektiv, verklighet som fiktion och fiktion som verklighet. Och många frågetecken. Vad som är sant och vad som är uppdiktat i Adams skildring är nämligen långt ifrån självklart. Är Born verkligen det monster som Adam påstår att han är? Hade Adam verkligen en sexuell relation med sin syster? När Jim söker upp Gwyn förnekar hon det, men vill ändå att manuskriptet ska publiceras – förutsatt att han ändrar alla namn och förvandlar självbiografin till en roman.
Jag sträckläste den här romanen – det finns ett driv i berättandet som gör det svårt att släppa taget om historien. Men väl framme vid sista sidan infann sig en känsla av tomhet, för att inte säga besvikelse. ”Osynlig” lovar mycket, men lyckas inte leverera annat än för stunden. Jag är osäker på vad Auster vill med den här romanen, mer än att ro ihop ännu en flyhänt skriven och elegant konstruerad historia.
Vad är det han försöker säga? Att vi i grunden är osynliga för varandra? Att tillvaron är ett gungfly och kärleken ett olösligt mysterium? Att sanning och fiktion är två sidor av samma mynt? Kanske allt detta, kanske något helt annat, kanske ingenting särskilt. Oavsett vilket lämnar mig ”Osynlig” tämligen likgiltig.
