Förläggare och bokhandlare brukar säga att de gärna skulle jobba med den så kallade smala litteraturen, ”bara det gick att sälja den”.
Ja, så är det väl. Eller?
Det finns ingen anledning att betvivla enskildas ärlighet. Många på våra förlag, liksom i bokhandeln gör ett fantastiskt arbete. Men när detta är sagt vill jag ägna resten av denna artikel åt att – under viss dialogisk beskjutning från en skeptisk inre samtalspartner – dryfta den smala litteraturens betydelse.
Jag vill pröva tanken att den smala litteraturen ofta förmedlar viktiga erfarenhetsflöden av det slag som kommer till uttryck när vi känner mellanmänskligt intresse och utövar socialt och politiskt engagemang.
Erfarenhetsflöden, vad är det för flum? Alla ”erfarenheter” kan brytas ned till materiella intressen!
Det tror jag inte. Bland annat därför att den smala litteraturens verkan inte är direkt avläsbar i samtiden, utan i relationen mellan det förflutna och framtiden.
Vilket ändå är samma sak som nuet! Eller hur?
Nej, inte utan nyansering. Det är via nuet den här relationen förverkligas för oss. Men relationen mellan det förflutna och framtiden är inte samma sak som en nutid som bara speglar sig i sig själv. Det går inte att arbeta med den smala litteraturen på samma sätt som man arbetar med böcker vars verkan kan åskådliggöras som en försäljningskurva under några månader.
OK. Men vad är egentligen den smala litteraturen?
Den typ av konstnärlig skrift som samlas under begreppet smal litteratur är mångfaldig: vi har essän med dess rotsystem nedåt genom seklerna och utåt över genregränserna; vi har den lyriska poesins olika varianter, där en urgammal besinnings- och reflexionsförmåga vårdas; vi har den transnarrativa konstprosan som tänjer berättandets konventioner; vi har den konceptuella poesin med dess förvaltande av minimalism och äldre avantgardismer; vi har den estetiska kritikens genrer, det gestaltande reportagets rumsmedvetna och dialogiska skrift, med mera. Dessutom berikas den smala litteraturen i vårt samhälle nu alltmer av icke västerländska sensibilitetsformer.
Vi och vi! Marknaden ritar upp horisonten för det enda ”vi” som behövs.
Nu har du fel igen. Gemensam nämnare för den smala litteraturen är en intensitet i uttrycket och en formmässig och historisk medvetenhet som är oförenlig med den antaget gemensamma kulissverklighet som den breda litteraturen oavbrutet måste anspela på för att attrahera en större publik.
Det handlar om att nå ut!
Att säga så innebär att man avfärdar hela frågeställningen. En sådan marknadshegemonisk uppgivenhet, förklädd till realistisk pragmatik, riskerar att bedöva medborgarnas känsla för demokratins innehåll.
Demokratin har inget innehåll! Den är ett ramverk, annars hamnar vi i myter.
Jag tror det är precis tvärtom: övertron på blotta ramverken som kvalitativa garanter är den skadligaste myten av alla.
Äsch, den smala litteraturen är i alla fall bara stipendieunderstött skräp.
Akta dig för det argumentet. Beträffande procentandelen skräp leder massmarknadslitteraturen med hästlängder. Låt oss fortsätta diskutera demokratins innehåll.
OK då, fast jag tror ändå att det är farligt.
Ja, det är litet farligt. Men också viktigt. Bland annat därför att diskussionen om demokratins innehåll annars lätt övertas av demokratins fiender. Innehållet skyddas av ett antal värdeord, exempelvis antirasism, yttrandefrihet och jämställdhet. Men utöver detta samexisterar demokratins innehåll med den ofantligt vidsträckta och finkalibriga och bärkraftiga erfarenhetsväv som gör våra liv inbördes meningsfulla.
Den smala litteraturen går mycket djupare än dagspolitiken, dels därför att den är generationsöverskridande, dels därför att den i många fall – den lyriska dikten och novellen – är äldre än massmedierna. Jag skulle till och med vilja påstå att i den smala litteraturens erfarenhetsflöden kommer du i kontakt med grundenergin för socialt och politiskt engagemang i stort.
Fan vad du var envis då!
Ja. Varje generation får den demokrati den förtjänar. Det intressanta med demokratins innehåll är att det strömmar genom nuet samtidigt som det har bäring bortom varje epoks aktualitet, bortom nuet, närmare bestämt i utbytet mellan de döda och de ofödda.
Ett slags spökenas parlament alltså?
Ja och nej. Det här utbytet äger rum så fort någon satsar tid och intelligens på att läsa den smala litteraturen.
OK, men varför är detta utbyte mellan gångna och kommande epoker så viktigt?
Jag har ju sagt det: därför att vi då får tillgång till erfarenheter som är nödvändiga för vår sociala överlevnad. Detta är innebörden av att den så kallade smala litteraturens värde realiseras i andra kategorier än den nutidsfokuserande massmarknadens. Jag har förstått att du inte gillar smal litteratur.
Om sanningen skall fram så, nej faktiskt inte!
Det behöver du inte. Men du gillar att leva i ett samhälle där demokratin har ett innehåll, det kan jag garantera.
Varför det?
Därför att en demokrati utan innehåll saknar utrymme för din idé om personlig frihet, även om den mal fram paroller om yttrandefrihet, jämställdhet och antirasism. En innehållslös demokrati ersätts av en marknad som inte behöver några medborgare.
OK, men räcker det inte att vara konsument då? Det har ju en och annan hävdat på senare år.
Du har ännu inte förstått riktigt: den här nya marknaden, utan politik och utan medborgare, kommer också att avveckla konsumenten. Tecknen är redan tydliga.
Vilken roll kommer efter konsumentens då?
Samma roll som larven inbjuds till av stekeln. Vi blir värddjur åt parasitiska informationsalgoritmer utan vare sig minne eller framtid. Det ödet väntar också på dem som tror sig kunna bli rika på denna utveckling. Jag är med andra ord övertygad om att det finns en avgörande förbindelse mellan den smala litteraturen och samhällets demokratiska överlevnad på lång sikt.
Du, det här måste jag fundera på, faktiskt.
Ja, gör det. Lycka till!
