Tidskriften Ariels skriftserie ter sig alltmer oumbärlig. I en tid när de stora förlagens översättningspolitik är trist som döden fortsätter den att introducera högklassiga författarskap från språkområden som ur anglocentrisk synvinkel ter sig perifera. Senast i raden är den litauiska poeten och romanförfattaren Sigitas Parulskis (född 1965), som presenteras med romandebuten Tre sekunder himmel och med ett rikt poesiurval (av författaren själv) från tre 90-talssamlingar, kallat En hund av marmor.
Parulskis är alltså en postsovjetisk författare, och temat för ”Tre sekunder himmel”, som utspelar sig före och strax efter befrielsen, är just det sovjetiska och ryska inflytandet på det Litauen som sent omsider återfick sin frihet.

Romanens huvudperson, humaniorastuderande vid universitetet i Vilnius, tas ut till fallskärmsjägarutbildning i Röda armén och tillbringar två år i dåvarande DDR. I en mosaikartad skildring av kasernlivet viker Parulskis inte för några vidrigheter när det gäller våld, pennalism, meningslös militär disciplin, olyckor och underkastelse. Men huvudpersonens situation är ändå paradoxal: att vara fallskärmsjägare innebar hög status i Sovjetunionen, och romanens jag är inte omedveten om att han under värnpliktens gång internaliserar omgivningens omänskliga värderingar och till och med njuter av dem.
Måttstock på de personlighetsförändringar han undergår är det civila livet som präglas dels av anpassningssvårigheternas fyllor och destruktivitet, dels av en seren kärlekshistoria som svårligen kan harmoniera med livet i övrigt. I romanens slut, när friheten gryr för både huvudpersonen själv och för Litauen, har han klyvts i ett jag och ett han som iakttar varandra utan att veta var den sanna identiteten finns.
Det är inte svårt att se jagets historia som en allegori över det ockuperade Litauens öde - något som understryks av att Parulskis låter sitt språk eroderas av ryska ord och fraser.

Sådana intellektuella tolkningar spelar emellertid en underordnad roll. Romanen är ett mästerverk av språklig sinnlighet och rikedom. På ett sätt som gör det svårt att värja sig konfronterar Parulskis sin läsare med det militära livets vidrigheter och den förstörelse av det mänskliga sinnet som följer av dem.
Men detta är bara den ena sidan av saken. På ett paradoxalt sätt tränger sig också en kontrasterande, stor elegisk ton fram i texten. Den blir, tillsammans med de återkommande, förvridna elementen av det europeiska kulturarvet, en påminnelse om vad som gått förlorat i det inferno som romanen växer ur. Samtidigt uppstår en oavslutad dialog mellan livets konstruktiva och destruktiva element som skapar den spänning som tvingar romanen framåt och gör den till en sådan läsupplevelse.

Sinnligheten är ett utmärkande drag
även för Parulskis dikter. I sydöstra Östersjöområdet görs poesin ofta av gyttja och myter, och ”En hund av marmor” är inget undantag. Parulskis skildrar gärna en biografiskt inringad värld, där steget från ett åldrigt jordbrukssamhälle, med dess tidlösa och långsamma sysslor, till nuet är kort. Diktjagets föräldrar och andra människor stiger fram ur det agrara samhället, dels i sina dagliga sysslor, dels i tidlös, mytisk gestalt. Evangelierna är en av intertexterna och klyftan mellan Jesus mytiska roll och den hårda och enkla verklighet där hans bekännare lever begrundas.

Men Parulskis är inte enbart högtidlig. Här finns ett prosaiskt, ibland galghumoristiskt drag som kombinerat med det högst materiella språket balanserar det serena. Översättaren Mikael Nydahl talar bland annat om de ”krasande kluster av konsonanter” som utmärker dikternas språk. Den icke litauiskkunnige har förstås svårt att bedöma detta, men nog låter exempelvis följande strof övertygande också på svenska (ur dikten
”Fladdermusen”):

sonen är rädd, här i det mörka hemmet
här, när han går ut på gården där ingen
väntar, tuggande på tomheten
inuti sitt huvud, och vidare längs
solnedgången, längs landsvägen, längs
röken som faller i sidled, vidare
tuggande, skakande, blåsande
sågspånsblandade bubblor
fyrkantiga, för arvingarna, grisarna
deras kvadratiska ögon, deras syn i kvadrat -
allt medan ladan brinner, svinhon, ett bål
av gödsel och blöjlindor: grisarnas gälla tjut
deras outhärdliga outhärdliga tjut
utantill nu, utantill, nu när han trampat ner
familjens historia

Sigitas Parulskis medverkar i dag i två seminarier på bokmässan i Göteborg: ”Poesi från Litauen”
kl 9.30-13.00 och ”Oh Natur!”
kl 14.00-14.20.