Det är inte varje dag man får vara med om den där magiska läsupplevelsen tillsammans med sitt barn, men nu har det i alla fall hänt mig igen. Den här gången var det den prisbelönte, brittiske barnboksförfattaren Martin Waddell som med sin lättlästa bok Den stora finalen såg till att bjuda mig och min femårige son på en förtrollad stund.

Erik Dunder, bokens huvudperson, är åtta år och till det yttre en klassisk antihjälte: liten och fet med fula glasögon. Men Erik har en begåvning, han kan nämligen lira fotboll som de gör i Brasilien.

Ja, ni förstår säkert. Hela berättelsen är en enda lång, skön dagdröm. Dramaturgin är föga originell, tvärtom känner vi igen den från en mängd idrottsböcker och filmer. Det är alltid samma ingredienser: en stor match, en outsider som får chansen, initiala motgångar och sist men inte minst ett lyckligt slut med outsidern förvandlad till hjälte.

Det som gör Waddells bidrag till genren så charmigt är med vilken finess han bjuder på de obligatoriska inslagen. Humorn i berättelsen är direkt och underfundig, och fångar både min femåring och mig.

Emma Adbåges teckningar fångar textens naiva humor fullt ut. Vissa passager i boken berättas effektivt genom illustrationer, ibland ordlösa, men lika ofta kompletterade med pratbubblor.

Den här gången är det lätt att hålla med förlagets slogan: Sitt inte där och ha tråkigt, läs en bok!