Som kritiker har man en naturlig drift att vilja hitta nya författare och tendenser, men jag tycker det är synd att den hårda säsongsbetoningen gör böcker till ren färskvara. De böcker som kommer i pocket får en ny chans att hitta läsare, men många försvinner helt efter säsongens slut.

Bland årets debutanter är jag till exempel nyfiken på Isabella Varricchios Pioner, som skall handla om vänskap – ett förbisett tema i samtidslitteraturen, Darling-regissören Johan Klings roman Människor som helst saknar betydelse och novelldebutanten Stina Palm.

Litteraturen fortsätter att vara självupptagen, eller åtminstone delar av den. ”Den sanna berättelsen” verkar inte visa några som helst tecken på att mattas av, inte heller bokförlagens vurm för att ge ut böcker av kända mediepersoner. Det återstår att se om Alex Schulmans bok om sin pappa ger en annan bild av författaren än den vi är vana vid från medierna, eller om DN-krönikören Hanna Hellquists texter håller för en fullängdsbok.

Tack och lov finns det fortfarande rum för fiktion. På prosasidan ser jag fram emot böcker av Kerstin Norborg, Carina Rydberg, Eva Adolfsson och Elisabeth Rynell. Inom lyriken tänker jag hålla ett extra öga på Hanna Nordenhök och Kristoffer Flensmarck, som med Almanacka skapar dikt av sin farmors almanacksanteckningar.

Om något saknas i vårens bokutgivning? Det är hemskt svårt att svara på innan man läst sig igenom den. Men här finns tillräckligt för att hålla åtminstone mig sysselsatt större delen av våren.