Selma Lagerlöf skulle ha fyllt 150 i år, men jubileet har hittills inte gjort mycket väsen av sig. Att döma av hemsidan, selmalagerlof.nu, vankas det fler begiven­heter längre fram under året. Till dess får man hålla till godo med ett antal utställningar, varav två i Stockholm. En öppnade på Kungliga biblioteket för några veckor sedan, en öppnade på Postmuseum i förra veckan.

Selma Lagerlöfs litterära kvarlåtenskap, inklusive cirka 40000 brev, förvaltas av KB, och den enorma samlingen är navet i båda utställningarna. Delvis överlappar de, men framför allt kompletterar de varandra.

KB:s utställning, avskalad för att inte säga minimalistisk till formen, handlar framför allt om yrkes­människan och författaren. Bland annat visas det handskrivna­ originalmanuskriptet till Gösta Berlings saga.

Postmuseums utställning är mer inriktad på privatpersonen Selma Lagerlöf och har en genomtänkt scenografi, med Mårbacka i centrum. Museet har ­lånat in en mängd föremål från Mårbackastiftelsen, däribland ­sidenklänningen som hon bar vid Nobelprisutdelningen 1909.

Men framför allt visas alltså brev. Selma Lagerlöf uppnådde ganska snart stjärnstatus, och det märktes på korrespondensen. Den blev med tiden så omfattande att hon fick inrätta ett eget postkontor på Mårbacka, och hon dignade ibland under brevbördan. ”Hjälp, obesvarat!” har hon skrivit på ett av kuverten på Postmuseum.

Hennes läsare skrev i alla möjliga ärenden. Somliga var autograf­jägare, somliga tiggde pengar, ­andra erbjöd sina tjänster, exempelvis som hemhjälp. I ett av breven på KB skriver kosmetik­legenden Elizabeth Arden från London och erbjuder Doktor ­Lagerlöf en gratis behandling i sin nyöppnade skönhetssalong i Stockholm.

Postmuseum lyfter också fram några brev som den blivande författaren skrev som mycket ung. Ett var ställt till hennes mor, där ”Mammas Selma” uttrycker sin oro över att fadern, Erik Gustav Lagerlöf, vill att hon omedelbart ska lämna lärarinneseminariet i Stockholm där hon just kommit in. Löjtnant Lagerlöf hade svårt för yrkesarbetande kvinnor.

Vad han skulle ha sagt om han han fått uppleva dotterns Nobelpris kan man spekulera i–det gjorde Selma Lagerlöf själv i sitt Nobeltal. Det finns att läsa i ett av KB:s häften med Lagerlöftexter. Dem bör man inte missa, även om det finns risk att man blir ­sittande. Utställningar i all ära, men det finns nog inget mer njutbart sätt att uppmärksamma ­Lagerlöfjubileet än att försjunka i hennes författarskap.