Landskapet i Titti Knutssons första ungdomsbok domineras av titelns mur. Här lever två folkgrupper, som genomgående, och stundtals förbryllande, benämns krokodiler och gnagare. Krokodilerna är härskarfolket, ockupanterna, på rätt sida om muren, de har resurserna, vapnen, vattnet. Gnagarna tjänar, lever i utbombade förstäder, törstar. De är de ockuperade.
Det handlar om apartheid, konflikten i Mellanöstern, klyftan mellan rik och fattig, den växande europeiska muren. Stora, viktiga frågor. Men också om Peter och Sofia. Två barn i konflikthärden. Två livsöden.
Det konkret vardagliga blandas med en bred och oprecis samhällsbeskrivning. Detta är en sorts allmänland, utan tydliga kännetecken. Men samtidigt en ytterst detaljerad och igenkännbar vardag. Med svenskklingande personnamn: Gunnar, Karin, Johan. Ett samhälle vi känner till: onlinespel, mobiltelefoner, idrottslandskamper.
Peter och Sofia lever på varsin sida om muren. Peter i en modernt utrustad villa, med välbetalda föräldrar, en bror i armén. Sofia i ett trångt, svettigt kyffe.
Knutsson alternerar mellan de två barnen som berättare, i korta, laddade stycken. Förstapersonsperspektivet ger en naturlig subjektivitet till skildringen. Det finns aldrig en enda sanning. Sakta vävs två livsöden samman. Konflikten eskalerar. Mitt i stridigheterna möts Peter och Sofia i omsorgen för en skadad häst. Den omedelbara impulsen att hjälpa ett utsatt djur blir till en väg ut ur hat och misstänksamhet.
Skildringen löper risk att kantra under budskapets tyngd. Titti Knutsson vill säga mycket. En glidning mot det fantastiska räddar dock balansen. Namnen på folkgrupperna är belysande. Överlag används de just som egennamn, där viss karaktäristik från respektive djurgrupp överförs. Men då och då öppnar barnens naiva perspektiv för en annan, bokstavligare mening. Kanske finns också ett magiskt lager i tillvaron.
Det påminner om finländska Leena Krohns novellistik, eller amerikanska Ursula K Le Guins samhällsanalytiska ungdomsböcker. Knutssons berättelse handlar om mer än vad som står på pappret. Med små medel sägs något viktigt om samhället i dag: i det stora såväl som det lilla; för barn såväl som vuxen. På så vis blir det till mer än bara ett välformulerat debattinlägg. En stark och tänkvärd bok.
