Hur representerar man ett helt lands poesi? Skisserar en rättvis bild av både landets och poesins utveckling de senaste 35 åren? I antologin ”Till: igår. Tolv vietnamesiska poeter” gör man det föredömligt. Den linje som utmålas i poeten Hoang Hungs förord blir faktiskt synlig i själva samlingen. Växlingen mellan den politiska poesin som premierats av diverse rörelser under 1900-talet, och l’art pour l’art-poesin. Mellan inhemska influenser och västerländska.

Urvalets betoning ligger rätt naturligt på den generation som blev poeter kring och efter kriget. Det är poeter som själva ofta varit aktiva i kampen för Vietnams frihet, och som under decennierna efter kriget politiskt eller byråkratiskt deltagit i landets uppbyggnad. Den unga poesin representeras främst av samlingens enda 80-talist Vi Thuy Linh – hennes generation sticker ut genom att vara den första som inte skriver om kriget, vare sig den hoppfulla striden eller den följande besvikelsen.

De konkreta villkoren för den vietnamesiska poesin skymtar förbi i de författarporträtt som samlingen försetts med. Ofta har författarna haft en författarförbundskarriär, alternativt en tid i armén följd av arbete inom arméns egen litterära tidning eller industri- eller hamnarbete. Vi Thuy Linhs livsbeskrivning avviker, hon ges inte ens ut av författarförbundet, något som är ovanligt i det hårt centraliserade litterära Vietnam. Det pekar på att den nya generationen författare både har beretts och skapat sig nya litterära vägar.

Dikterna i ”Till: igår” presenteras pedagogiskt med hjälp av författarporträtt, förord och ordförklaringar. De är dessutom omsorgsfullt översatta av ett helt team – Erik Bergqvist, Maja Thrane, Mimmi Dieu Huong Bergström och Tobias Theander – mestadels från franska och engelska, men också direkt från vietnamesiska.

Nå, nu till nästa problem: hur representerar man som kritiker bredden i det litterära uttrycket i en antologi som täcker 35 år av ett lands poetiska historia? Man blir helt enkelt tvungen att välja ut några favoriter och låta dem representera helheten.

Kanske något av den tidigare parlamentsledamoten Huu Thinh, en av de främsta poeterna i den så kallade anti-amerikanska generationen:

Träd faller i riktning från yxhugget

mot de vi älskar finns inget värn.

Eller några rader av den mer västerländskt influerade Phan Huyen Thus musikaliska och strängt formulerade dikter?

Tanken att besvara inbillningen

i ett brev

Till: igår

jag älskar

fortfarande att leka spöke

Även när man låter sig själv dröja vid enskildheterna så blir en sak tydlig: naturen är det som verkligen knyter samman samlingens alla poeter. Från Nguyen Quang Thieus kristallklara och måntydiga dikter som ”Kornas själar”, till Hoang Hungs desillusionerade meditationer och den yngsta generationen författare. Trollsländor flyger genom dikterna, och My Hellstens kongeniala formgivning låter omslagets blomma fälla sina blad över bokens sidor, matchar poesins skönhet utan att stå i vägen för den.