Många pensionärer i vår sköna nya värld känner sig bestulna på en materiellt sett trygg ålderdom; devalverade pensionsbelopp – illistiga vårdföretag. Sådant har Catharina Ingelman-Sundberg tagit fasta på i sin senaste bok, ”Kaffe med rån”.

På det privata vårdföretaget AB Diamantens servicehus får de boende känna av besparingar medan personalen – de få som inte rationaliserats bort – lever i sus och dus. För att gamlingarna inte ska protestera förvandlas de till fogliga får med lugnande piller. Bokens hjältinna, den 79-åriga Märtha, får en dag nog och bestämmer sig för att bara låtsas ta dessa piller, varför hon snart får sina själsförmögenheter tillbaka, inklusive lusten att sätta sig upp emot orättvisorna.

Märtha samlar några av sina vänner omkring sig och bildar ”pensionärsligan”, och anförda av Märtha bestämmer de sig för att slå tillbaka mot ett samhälle som tycks ha glömt dem.

Det är en lättsam och trivsam kriminalkomedi med hög mysfaktor som Ingelman-Sundberg skrivit med förvecklingar och vissa spänningsmoment; ska de verkligen lyckas med konststycket att både ”kidnappa” ovärderlig konst från Nationalmuseum och sedan lika omärkligt lägga beslag på en hög lösensumma? Å andra sidan, vilket förstås kan hänföras till det samhällskritiska draget i romanen, är själva poängen med kuppen att hamna i fängelse. De tror inte att de kan få det sämre än på AB Diamantens servicehus, något som på sätt och vis gör dem osårbara. Åtminstone tills verkligheten har kommit ifatt dem.

Det ligger möjligen i sakens natur att den här sortens romaner måste bli en smula konstruerade, att dialogen kan kännas lite stolpig och att somliga skeenden i ärlighetens namn blir föga trovärdiga. Men Catharina Ingelman-Sundberg har samtidigt skrivit en underhållande skröna om snälla och vänliga brottslingar som egentligen vill alla väl, och i grund och botten är det väl den sortens historier vi behöver få oss till livs då och då, hur verklighetsfrämmande de än kan te sig.