Politbyråmedlemmar i onåd retuscheras bort, öde skogar kryddas med lodjur och sunkiga sexorgier ges kunglig glans. Knepen är många när det gäller att frisera verkligheten som den ter sig på bild. Men frågan är om inte priset tas av personen som porträtterade den döde österrikiske författaren Stefan Zweig (vars bok ”Världen av i går” recenserades i SvD 10/12).

1942, i exil i Brasilien, begick Zweig självmord tillsammans med hustrun Lotte Altmann. På fotografiet som publicerades i brasilianska tidningar ligger det döda paret tätt intill varandra i en säng i huset de hyrde utanför Rio de Janeiro – Stefan på rygg och Lotte på sidan med sin hand på hans. Glaset med gift på nattduksbordet bredvid. En sorglig och samtidigt vacker bild av kärlek in i döden.

Men så finns det andra bilder, där Lotte plötsligt har armen runt Stefans hals eller på hans mage. Hur tänkte fotografen? ”Nä, det känns inte riktigt hundra... om jag skulle ta och... Sådär ja, det blev ju mycket bättre.”

Hur det gick till den gången verkar vara en väl bevarad hemlighet. Fotografen är okänd, och kanske var det någon ur tjänstefolket som hade kamera med sig och tog bilderna samtidigt som de andra lyfte och vände på Lotte för att se om hon levde. Eller kanske togs de vid olika tillfällen, av olika personer.

Bilderna, tillsammans med andra oklarheter kring dödsfallen, har givetvis gett upphov till konspirationsteorier. Men även om Nazityskland såg judiske Zweig som en av sina främsta intellektuella fiender var de troligen inte ute efter honom. Så kanske tog fotografen med sig svaret på gåtan in i sin egen död. Eller så kanske han, eller hon, fortfarande sitter någonstans och ruvar på hemligheten.