Datorn har fyra knappar. En gul, en blå, en grön och en röd. Den tycks vara från tidigt 80-tal, avancerad som en ZX Spectrum 16K. I boken med den förtjusande titeln Din vän datamaskinen smeker Pär Thörn knapparna, frammanar deras svunna magi av plast och chipsflott. Upplevelsen av att ha en outforskad värld framför sig, vara en del av ett större modernistiskt kunskapsprojekt, göra nytta – även om det i praktiken bara handlar om att betatesta nya shoot ’em up-spelet Zaxxxor.

Men skenet bedrar. Efter att ha lattjat med litteraturgeneratorn och utforskat det epileptiska hem­diskosystemet tycks det redan vara orwellskt 2000-tal. ”Din vän datamaskinen” har inbyggd kamera och GPS-navigator, rentav något slags artificiell intelligens. Den övervakar ditt privatliv och skickar små poetiska rapporter till okänd högre ort. En knapptryckning höjer medeltempe­raturen i riket med en grad, en annan sänder en impuls till grannen att komma över och baka en sockerkaka.

Teknikhistorisk snabbspolning, retrofuturistisk fantastik eller bara knäppt? Lite av varje, kanske. Koherens, följdriktighet och avgränsning av ämnet ingår inte i Pär Thörns lekfullt anarkistiska flödesschema. Den 64 sidor korta berättelsen svämmar över alla bräddar, förlorar sig i kuriösa fotnoter, fria associationer och parentetiska essäer. Det kan handla om intuitiv typsnittsdesign, aktivistkulturen i Svensk-albanska vänskapsförbundet i Västerås, lunchmatsedeln på en vägkrog i Solna, deckarklichéer, nationalsånger, High Chaparral. Världen på ett kretskort.

Pär Thörn är brevbäraren som började ge ut konceptuell textkonst på eget förlag, tilldelades Åke Hodell-stipendiet och sedan ett par år har erövrat landets alla experimentella konstscener och litteraturtidskrifter. ”Din vän datamaskinen” är hans femte bok sedan debuten med ”Kändisar jag delat ut post till” 2002.

Snarare än Öyvind Fahlström och Torsten Ekbom går tankarna till Malte Persson och dennes skildring av ”Livet på den här planeten”. Båda vill de ge en tidsbild av Sverige från sjuttiotalistens horisont, världen före och efter Palmemordet. Båda skriver de en expansiv prosa som inventerar hellre än analyserar. Allt ska med, bockas av, sättas i rörelse. Kärnkraftsomröstningen, Göteborgskravallerna, fotbolls-VM 94. El­allergiker, feminister, fyrtiotalister. Politikens förflackning, dokusåpor och new age. Jan Myrdal, Håkan Jaldung, Göran Persson. Kompassnålen snurrar åt alla håll, riktningen tas ut helt godtyckligt.

Styrkan ligger i den underfundiga humorn, Thörns lyhörda sätt att fånga upp tidstypiska åsikter, idiotier och tomt ekande folkhemsklichéer. Det är verkligen en mycket udda bok, roande, förbryllande och blixtrande infallsrik. Allvar och fördjupning får man söka på annat håll.