Almapristagaren Kitty Crowthers senaste bilderbok ”Den lille mannen och Gud” handlar om en man som träffar en märklig varelse i skogen. Det visar sig vara Gud. Först blir mannen rädd, men sedan promenerar de i skogen tillsammans, pratar om saker de tycker om, badar i sjön och äter omelett. Gud berättar att han inte vet hur man klättrar i träd och att han inte kan simma.

Textens och bildernas möten skapar en mystisk ton i berättelsen. Bilderna är luftiga, det känsliga linjespelet nervigt och levande. Temat kring det gudomliga som någonting som vi inte kan se men som finns överallt runt omkring oss behandlas på olika nivåer. Gud demonstrerar stolt sina förmågor; han omvandlar sig till en hjort, en kanin, en cowboy och en gorilla. Det är en komisk förvandlingslek men även en fascinerande och åskådlig bild av hur alla levande varelser, såväl människor som djur, besjälas.

Om skogens skrämmande skuggor och mörka träd skapade en hemlighetsfull stämning i Crowthers ”Rotbarnet” är det i denna berättelse ljuset som används för att lyfta fram ett ledmotiv. Den gula färgen, en skimrande aura som i bilderna omringar Gud, upprepas i himlens stjärnor, i blomfrön och löv eller i en liten skalbagges skal. Kanske får det oväntade mötet med Gud den lille mannen att se världen på ett sätt som han inte visste att han kunde? Kanske kan han nu även se sig själv i ett nytt ljus?

I sista bilden ser vi hur mannen står och diskar i sitt kök på kvällen. Mitt i det vardagliga och oansenliga omringas även han av ett magiskt ljus. Men inte bara mannen har förändrats. Hemma hos sig begrundar Gud dagen och undrar tankfullt om även han skulle kunna lära sig att klättra i träd.

”Den lille mannen och Gud” är en magisk bilderbok, elegant och lyhört berättad. Den till synes lättsamma texten är träffsäkert och känsligt översatt av Lennart Hellsing. Crowthers existentiella bilderbok är på en och samma gång både enkel och svindlande. Det är en lysande och originell berättelse, som väcker frågor och nya tankar hos såväl små som stora läsare.