Svenskar, svenskar, svenskar. Överallt svenskar. Så ser det ut när man tittar på topplistan för bäst sålda skönlitterära böcker 2007, som branschtidningen Svensk Bokhandel presenterade häromdagen.

Lasse Winkler, chefredaktör på Svensk Bokhandel, har vid flera tillfällen påpekat att om man bortser från Harry Potter och Da Vinci-koden får man gå tillbaka till december 2003, och Nobelpristagaren J M Coetzees Onåd, för att hitta en översatt bok i topp en enstaka månad.

Stephen Farran-Lee, förläggare på Norstedts, konstaterar att utvecklingen blir tydligare för varje år och att det har gjort förlagen allt mindre benägna att satsa på utländska författarskap.–Utgivningen vattnas ur. Jag är mer oroad än glad, det finns inget som tyder på att det är på väg att ändras. Även anglosaxiskt har blivit svårt att sälja.

Dorotea Bromberg, på Brombergs förlag som har gett ut främst översatt litteratur och däribland fyra Nobelpristagare, framhåller att det inte bara är Sverige som ägnar sig åt ”navelskåderi i kvadrat”.

–I Frankrike vill man bara läsa franskt och i Finland finskt. Det är som om globaliseringsvågen och den europeiska gemenskapstanken har medfört mer nationellt intresse. Det är lite skrämmande.

Både hon och Stephen Farran-Lee är samtidigt noga med att säga att det givetvis är kul att de svenska läsarna nu sätter värde på den egna litteraturen.

–Men det är inte bra om vi slutar ta intryck utifrån, av franska, tyska, engelska, irländska, kinesiska författare, säger Stephen Farran-Lee.

Enligt Dorotea Bromberg är bokklubbarnas tillbakagång ett skäl till att det har blivit allt svårare för utländsk litteratur i Sverige. Tidigare kunde förlagen räkna med att bokklubbarna köpte och spred en större upplaga av en ny bok.

Ytterligare något som brukar anges är att man misstänker att allt fler läser böckerna på originalspråk. Lasse Winkler på Svensk Bokhandel tror dessutom att det beror på att de utländska författarna inte har samma tillgång till de svenska marknadsföringskanalerna, som tv-sofforna.

Men, det är inte så enkelt som att det är svenskt som dominerar. Det är, liksom tidigare år, tydligt att deckarna placerar sig högst, säger Dorotea Bromberg.

–Det låter ju så vackert att svensk skönlitteratur dominerar. Då tror man att det är Kerstin Ekman som ligger etta. Men dominansen har mycket att göra med deckarexplosionen. Inget ont om underhållningslitteraturen, men vi behöver den stora utländska litteraturen som vidgar våra perspektiv och tar upp de stora frågorna också.

Både Dorotea Bromberg och Stephen Farran-Lee suckar efter frågan om de kan ge några exempel på utländska författare som de har hoppats på, men som inte har gått hem.

Dorotea Bromberg, som ”drunknar i exempel”, nämner ett: Madeleine Thien och hennes debut Visshet. Kanadensiskan slog igenom i hemlandet och i flera andra länder, men i Sverige har romanen, som kom ut förra våren, bara sålt i knappt 2 000 exemplar.

–För tio år sedan hade den i alla fall sålt i 4 000-5 000 exemplar. Då skulle vi ha haft med oss bokhandlarna och bokklubbarna som hade sett till att Madeleine Thien blivit mer etablerad. Nu hände ingenting. Tidigare var det inget problem om författarens namn var okänt, åtminstone inte om det var anglosaxisk litteratur.

Stephen Farran-Lee betonar att de stora förlagen inte kan lämna över den utländska litteraturen helt på de mindre förlagen.

–Utan de små förlagen hade mycket av det här inte kommit ut alls.

Anna Bengtsson, förläggare på Ersatz som ger ut en del tyskt och ryskt, tycker att marknaden visserligen har blivit tuffare under förlagets 14 år. Men hon upplever samtidigt att det finns en liten, livskraftig utgivning som hävdar sin plats. Hon nämner Modernista och tidigare Norstedtsförläggaren Svante Weylers nya förlag som bland annat satsar en del på tyskt. Dessutom breddar hennes eget förlag sina språkområden till hösten.

Även Dorotea Bromberg är övertygad om att de stora utländska författarskapen överlever det här.

–Nu väntar alla med andlös spänning på vad som händer efter de unika försäljningsframgångarna med Dan Brown, Harry Potter och Stieg Larsson. Det är klart att det kommer något nytt. Frågan är bara vad.