Vem är Nirak i Peter Pohls nya ungdomsroman? Läst baklänges knyter namnet an till Karin, bokens trettonåriga huvudperson. Är det fråga om ett inbillningsfoster, en sån där låtsaskompis som många barn fantiserar om? Mystiken tätnar. Egentligen är det ­Nirak som berättar hela historien. Hon kan te sig som Karins överjag men ibland får hon drag av skyddsängel och ingriper i flickans liv. Inte helt oväntat. Pohl har skrivit om änglar förr, i sagan ”Glittras uppdrag”, där är det en pojke, som beskyddas.

Nu heter jag Nirak är trots dessa övertoner alls ingen saga utan en realistisk berättelse om hur Karin blir förförd och utnyttjad av mammas sambo, gymnastikläraren Roland. Med utförliga erotiska detaljer beskrivs intensivt och suggestivt hur flickans lust väcks och växer. (Det är inte otroligt att de avsnitten kommer att bli mycket tummade i bibliotekens exemplar som fallet en gång var med vissa sidor i Hans-Eric Hellbergs 70-talsböcker.)

Till slut blir samlagen en drog Karin inte kan vara utan. I månader pågår detta utan att Agneta, mamman, anar det minsta fast hon sover i rummet bredvid. Och hon är ändå skolpsykolog och borde ha förstått varför Karin ofta verkar sjuk och orolig. Peter Pohl luftar som vanligt sin misstro mot skolpersonal i allmänhet.

Vad vill han då med sin bok? Önskar han som så ofta förr lägga fram till beskådande en ond värld, där barn plågas av både vuxna och jämnåriga? Denna gång finns det en skillnad. Karin vägrar att se sig som ett offer.

När allt slutligen uppdagas och rättegång följer visar det sig att Pohl syftar till att nyansera det begrepp som lagen kallar våldtäkt. Roland blir naturligtvis dömd, Karin är ju minderårig. Men i förhören tar hon Roland i försvar. Initiativet var hans men hon hade hela tiden varit med på noterna. Frivilligt hade hon gett sig in i ett förhållande och njutit av det.

Boken slutar inte lika pessimistiskt som andra av Pohls berättelser. Agneta fråntas vårdnaden och Karin får en fristad hos fadern, som växer med uppgiften. Hans styvson Kent blir hennes vän och hjälpare trots att pojkens framtoning av filosofisk datanörd verkar tämligen osannolik.

Men hur går det med låtsassystern som varit Karin till hjälp i hela hennes liv? På bokens sista sidor släpps Nirak fri och återgår till sitt forna liv bortom tid och rum.

Berättelsen slutar som den börjar, i mystik. En annan dimension träder fram. En tillvaro i ständig rörelse som människor kan ana men aldrig uppnå. Slutet är lika dimhöljt och svårtolkat som den realistiska delen av romanen är pregnant och tydlig.