Jack Kerouacs centrala romaner översätts på nytt, fyrtio år efter författarens död. Häromåret kom Einar Heckschers översättning av ”On the Road” (”På väg”). Nu ger Bakhåll ut Mats Zetterbergs nyöversättning av ”The Dharma Bums” under titeln ”Dharmadårarna”. Den förra översättningen hette ”Dharmagänget”.

Det är främst två yttre omständigheter som gjort att romanen fått en självklar position i en modern amerikansk kanon. Den rymmer ett genomgripande porträtt av poeten Gary Snyder, här kallad ”Japhy Ryder”. Jack Kerouac skrev dessutom om den legendomspunna uppläsningen på Six Gallery i San Francisco i oktober 1955, där Allen Ginsburg första gången läste ”Howl”. Bland övriga poeter som framträdde den kvällen fanns Kenneth Rexroth och Snyder.

Romanens tematik genereras dock av vänskapen mellan Jack Kerouac, i romanen ”Ray Smith”, och Japhy Ryder, som är den överlägsna kännaren av buddhistisk filosofi. Men där finns också en konflikt mellan Snyders zenbuddhistiska idéer och Kerouacs theravadainspirerade orientering. Jack Kerouac återkommer också till förhållandet mellan det yttre och det inre, mellan sinnesintryckens vittnesbörd och den andliga strävan att tränga bortom varseblivningens illusion till en högre sanning.

Det som kan ses som en svaghet i Kerouacs prosa, alltså dess enorma detaljrikedom, speglar den filosofiska idén. Kerouac registrerade sinnesintrycken noggrant, alla slag av sinnenas varseblivning, för att nagla fast det tillfälliga. Bortom det fanns ingenting, där var Kerouac trogen theravadabuddhismens förnekande av jaget. I romanen visade Kerouac också sin fina förmåga att göra det amerikanska landskapet till en självklar bärare av buddhistisk visdom.

Tyvärr är inte översättningen särskilt bra. Liksom Heckscher tycks Zetterberg vilja återskapa vad han uppfattar som ett tidstypiskt språk, där Jack Kerouac själv skrev en prosa som var förankrad i sin tid, men som också i sin rytmisering och lyriska kvalitet höjde sig över den.

”It was going to be the biggest party of all time”, skrev Kerouac om avskedsfesten för Japhy Ryder innan denne åkte till Japan. Zetterberg översätter: ”det var tänkt att bli festernas genom tiderna festligaste fest.” Den parentetiska anmärkningen ”after hitchhiking the rest of the way from Santa Barbara in one long zipping ride given me, as though anybody’ll believe this, by a beautiful darling young blonde” blir i Zetterbergs översättning: ”Jag hade haft världens flyt och fått lift hela den återstående sträckan från Santa Barbara i en hejdundrande körning med en – jag vet att ingen kommer tro mig – störtläcker ung blondin.”

Jag utelämnade halva meningen (om kvinnans klädsel) men det förändrar ingenting. Det parentetiska inskottet berövas inte bara sin tillfälliga karaktär genom att lyftas upp syntaktiskt till egen mening, ord som ”hejdundrande” och ”störtläcker” hör dessutom hemma i pilsnerfilmens värld, inte i Jack Kerouacs.

Så reduceras Kerouacs prosa till pladder. Mats Zetterberg envisas också med att översätta det geografiska namnet East Texas till ”östra Texas”; det blir fel eftersom nästan halva östra Texas ligger i West Texas. Och så litar han inte på att läsarna känner till Joe Hills organisation IWW (Industrial Workers of the World) utan översätter ”old-fashioned I.W.W. anarchism” med ”gammal hederlig fackföreningsanarkism”.

Bokens nya svenska titel är också olycklig. Kerouac skrev ”Dharma Bums”, alltså dharmaluffare. Att översätta med ”dharmadårar” kunde visserligen stämma med bokens anda, men Jack Kerouac använde ett liknande ord om zenlärjungarna: ”the Zen Lunatics”. Det översätts med ”zenstollarna”. Pilsnerfilm?