Det nya numret av ”Häften för kritiska studier” har givits underrubriken ”Posttänkandet i vår tid”. Även om jag tycker att prefixet ”post-” används vårdslöst (närmast i en samlad betydelse av ”postmodernistisk”, ”postmarxistisk” och ”postpolitisk”) läser jag tidskriften med stort nöje.

Främst diskuteras den postmoderna omtolkningen av Friedrich Nietzsches filosofi, eller anti-filosofi. Frågan som ställs är högst rimlig: Hur kunde den auktoritäre Nietzsche tämjas till husfilosof för en ny vänster?

Frågan har ställts i den internationella debatten, bland annat av Jan Rehmann, som i sitt bidrag till tidskriften analyserar hur Nietzsches maktbegrepp mjukats upp genom att relateras till Spinozas term ”potentia agendi”, alltså makten att handla.

Han visar hur omtolkningen reducerar dominansaspekten av Nietzsches idé till en mer allmän idé om kraft i interna förhållanden som inte bygger på dominansens maktutövning, alltså en mer social och aptitlig tolkning.

Även skribenter som David Brolin och Göran Fredriksson kritiserar omtolkningen för att den suddar ut de sociala perspektiv som trots allt finns i det nietzscheanska maktbegreppet och för dess ohistoriska förståelse av det politiska som struktur och realitet.

Utöver Nietzschekritiken kan läsaren även ta del av en granskning av turerna då Kulturrådet nekade David Brolins Nietszchekritiska bok litteraturstöd och en diskussion om den allt vanligare sammankopplingen av Hitler och socialismens idéer.