Eli har ingen att leka med. Men han har en tom resväska och i den börjar han samla saker. Han kallar på ljus, havet, ett träd, ett fjäll och ett stort, tyst djur som fyller hela boksidan. Sakerna som han hittar radas metodiskt upp under egna kategorier: sånt som är vått, som låter, som växer, som är hemligt.

Ett myller av små, finurliga tuschteckningar som föreställer allt Eli finner, namnges noggrant och organiseras som i ett botaniskt uppslagsverk. Kan sättet att ordna föremålen vara ett försök att bringa reda i en kaotisk värld? Men Elis arbete handlar också om att skapa någonting nytt – kanske en lekkamrat.

I en förbluffande kulminering i berättelsen bygger Eli en kolossal pojke av allt det han har samlat, en pojke som blir levande. Som i den engelska ramsan ”Vad är små pojkar gjorda av?” består denna pojke av ”sånt som är bitar och vågor, stort och smått, rakt och böjt, gammalt och nytt, sånt som luktar och sånt som smakar och sånt som gör ljud.”

Tanken om att skapa ett andra ”jag” är svindlande. Motivet med identitet berörs genom flera bilder av tvillingar eller sammanfogade figurer, liksom under rubriken ”sånt som är sig själv”, där vi ser en gestalt som kallas ”han den andre“ och föreställer en oformlig, bortvänd pojke. Står den hemlighetsfulla figuren för det okända och främmande, det som inte kan kategoriseras?

Svein Nyhus är en ytterst spännande bilderbokskonstnär, en skicklig tecknare och berättare, konstant utforskande, ständigt nyfiken. Här har han skapat en slags absurd bilderboksbotanik med alldeles egen, medryckande logik.

“Sånt som är“ är en rolig och gåtfull bilderbok, en tankeväckande skapelseberättelse om en pojke som likt en Gud sammanför fragment och bitar och skapar någonting nytt. Det är stor bilderbokskonst, mystiskt, egenartat och lekfullt.