–Man kan se så jäkla glad ut och vara poppis, men alla har vi något längst in. Det har jag hängt upp mig lite på, säger Johanna Thydell i SvD:s intervju den 17 juni.
Ungdomsbok
Genom att vinna Augustpriset 2003 för sin debutroman ”I taket lyser stjärnorna” har Johanna Thydell blivit sin egen värsta konkurrent. Denna skildring av hur en trettonårig flicka upplever sin mors avtynande och slutliga död i cancer är en mycker stark bok, svår att överträffa. Riktigt samma intensitet har inte hennes andra bok Det fattas en tärning, men också den är en mycket engagerande utvecklingsroman.
Hur formas en karaktär? Kan motgångar stärka eller bryter de ner?
Konstaterandet att det fattas en tärning, när man spelar yatzy, förekommer också i debutromanen och symboliserar på båda ställena en splittrad familj. I första boken bröts modern ned. Den nya boken är koncentrerad kring förlusten av en far och byggd på återblickar. Vartannat kapitel i nutid handlar om Puck (egentligen Petra) sexton år, vartannat om hennes barndom med de ständiga familjegrälen före uppbrottet. Hela tiden är det fråga om Pucks tvång att visa sig
cool, barnet fick inte avslöja faderns alkoholism, tonåringen måste hela tiden hålla masken i kamratkretsen, smälta in, vara likadan.
Succesivt avslöjar Johanna Thydell detaljer, som påverkar Pucks liv; kompositionen är mycket genomtänkt. Här finns inga lösa trådändar, inga döda punkter. Dialogen driver handlingen och är späckad med en jargong, som såvitt jag har kunnat utröna är riktigt avlyssnad.
Johanna Thydell är en mycket medveten stilist, fin på att återge fladdriga inre monologer, perfekt på att parodiera. När Puck under antaget namn närmar sig sin far, som svarar för en frågespalt i en nättidning, är hans beskäftiga svar tagna på kornet, välvilliga, allmänna, till intet förpliktande. Bokens slut är öppet. När hon slutligen vågar närma sig honom under eget namn, får man inte veta hur det går.
”Det fattas en tärning” ger en tydlig närvarokänsla. Läsaren befinner sig hela tiden i Pucks sällskap, finns med i samma ungdomsgäng, går in i Pucks medvetande, håller på henne också när hon i
förtvivlan sårar sin bäste vän Emanuel genom att ropa ut hans homosexualitet.
Relationer ungdomar emellan har skildrats förr, supande fäder och mödrar likaså. Temat är vanligare här än ämnet var i debutromanen. I ”Det fattas en tärning” är det främst drivet i språket, som gör boken originell. Boken spritter av liv. Måtte Thydell fortsätta så.
