I sin förra bok ”Kartor för vilsna älskande” gav Nadeem Aslam en obönhörlig skildring av religionen. Han skrev om religionen som deformerande kraft, som förtryck och mänsklig förbannelse. Det handlade om religionen i‑dess egen rätt. Nadeem Aslam gav ingen öppning för harmoniserande läsningar som kunde påstå att han beskrev hur religionen deformerats och förvrängts av människor. Religionen deformeras inte i Nadeem Aslams textvärld, den deformerar, förvränger och förtrycker.
Mot förtrycket tecknade Nadeem Aslam ett hopp på en symbolisk nivå. Bokens titel alluderade på kartfjärilen, en tröst för vilsna älskande. Dess flykt bar drömmen om ett annat liv, ett annat tänkande fritt från fanatism.
Både religionskritiken och fjärilens symbolvärde återkommer i Nadeem Aslams nya roman ”Den förspillda vakan”. Den här gången vävs dock religionskritiken in i ett tydligare politiskt perspektiv, vilket paradoxalt nog öppnar för just sådana mildrande läsningar som var omöjliga i hans förra bok.
Dagens Afghanistan utgör romanens episka centrum. Engelsmannen Marcus Caldwell har levt där hela sitt liv. Hans afghanska fru stenades av talibanerna för ”äktenskapsbrott”. Hon var ateist och feminist och hade krävt att en kvinna skulle viga de båda. Det gjorde äktenskapet ogiltigt i talibanernas ögon, efter 39 år. Parets dotter mördades under Sovjets krig i landet, och hennes son försvann. Marcus får besök av en rysk kvinna, Lara. Hon söker efter sin bror, som deserterade under kriget. Marcus amerikanske vän David Town är juvelhandlare och gammal CIA-agent. Han plågas också av en förlust. Hans bror försvann i Vietnam. Dessa förluster genererar skeendet. De flätas samman av Laras son och Marcus dotter som möttes i våld och skam.
Men dessa döda anhöriga är inte de enda spöken som formar romanens bild av världen. När en imam mördar två fruar, håller han alla nyfikna borta från området där han begravt dem genom att säga att det är hemsökt av djinner. Och de sovjetiska soldaterna kallar de afghanska rebellerna för ”duchi”, spöken.
Samtalen mellan huvudpersonerna handlar om de döda och om den blods- och våldstyngda historien: Vietnam, Afghanistan, Tjetjenien, kriget mot terrorismen. Det personliga och det politiska bryts mot vartannat. Inte bara Afghanistan blir ett land av spöken, hela den livsvärld Nadeem Aslam tolkar formas av döden, av våldet och spökena.
Men det förflutna bär också ett hopp. När talibanerna tog makten spikade Marcus och hans fru upp sina böcker i taket. Böckerna ger en bild för människans förmåga att höja sig över förtrycket. Böckerna och konsten är en motkraft, den religiösa synkretismen en annan. Marcus konverterade till islam av praktiska skäl, men i hans tänkande finns starka judiska, kristna och buddhistiska underströmmar. Det är som om han i sin ateism vill påminna om att det finns många vägar till visheten, en tolerant idé som återkommer i icke-missionerande religioner som buddhism och judendom.
Om människans andliga frihet möjliggörs genom böcker och konst, visualiserar Nadeem Aslams hennes fysiska frihet i en varsam naturmetaforik. Men fjärilens skyddsfärg och de sagoskimrande grynings- och skymningsstämningarna understryker det ömtåliga, att friheten är bräcklig, ständigt hotad:
”Afghanistans geologi förvandlades så att landet inte längre vilade på klippan utan på fruktan och invånarna inte längre andades luft utan terror.”
Orden syftar på talibanerna, men de kunde beskriva både kolonialismen, Sovjets krig och kriget mot terrorismen.
Nadeem Aslams roman är mångstämmig. Någon gestalt hävdar kommunisternas skuld, en annan säger att våldet finns i‑islam och stamkulturen. Alla sidor begår fasansfulla övergrepp, och om vi skall se en övergripande kritik drabbar den närmast USA som av realpolitiska skäl möjliggjorde talibanernas skräckvälde. Det är den unga lärarinnan Dunias idé. Hon höjer sig över ideologierna och blir romanens mest utopiska gestalt.
Men Nadeem Aslam sluter inte sin roman i en definitiv utsaga. Han låter idéerna brytas mot varandra. Inte bara visdomen kommer från olika håll, även grymheten och övergreppen finns överallt. Insikten är tragisk. Nadeem Aslam förankrar den känsligt i skilda ideologier, skeenden och gestalter.
