Också officiella idéer behöver förespråkare. Att Stockholm stads två största arkitekturprojekt på senare år – Stadsbiblioteket och Slussen – haft så vingliga resor beror till stor del på att ingen fört deras talan. Att det vinnande förslaget i tävlingen om Stadsbibliotekets tillbyggnad inte genomfördes var bra, men att ingen stod upp för förslagets eventuella kvaliteter blev samtidigt absurt. Det vinnande förslaget i tävlingen om Slussen var betydligt mer utvecklingsbart, men inte heller här fick arkitekturen någon försvarare. Det har kostat, det.

När avvikande tankar ges företräde, måste de förklaras med talang och energi. Nödvändigheten av Ragnar Östbergs nitiska argumentation i arbetet med Stadshuset är talande. Hoten mot de delar som tillsammans bygger upp arkitekturen tar aldrig slut. I arbetet med Slussen har i stort sett alla röster hörts utom förslagets. Arkitekterna kom över huvud taget aldrig till tals. All kommunikation skedde genom en i sammanhanget vag arbetsgrupp på Stadsbyggnadskontoret och en reklambyrå som skulle sälja in projektet till medborgarna. Något man måste säga misslyckats kapitalt, när de knappt ens lyckades övertyga politikerna. Att jobba i motvind verkade inte vara deras grej.

Att det blev en så knapp majoritet som antog den stympade lösningen gör att arkitekturen går in i nästa rond ordentligt handikappad, i synnerhet som det stadsbyggnadsmässiga målet nu är mer oklart än någonsin. Slagorden slog bort både hus och stadsrum och av det som återstår måste nu nya kvaliteter resa sig. Europas största stadsomvandlingsprojekt sedan återskapandet av Potzdamer Platz på Berlinmurens plats kräver kraftfullare argumentering än de tunna utställningar som hittills presenterats. I Berlin ledde inte bara de inblandade arkitekterna pläderingarna, där restes också en stor tillfällig byggnad som var vikt åt utställningar och seminarier om det som komma skulle. Så har megaprojekt hanterats världen över.

Spelet om Slussen har inte mer än börjat. Skall debatten bli verkligt konstruktiv, kan den inte fortsätta mot en stad som inte försvarar sina avsikter. Attityden kan bli arrogant och resultatet urvattnat. En verklig medborgardialog kräver en stark uppfattning om skönheten i morgondagens stad. En kritisk naturligtvis, men också en officiell.