Antiapartheidrörelsen var tillsammans med antikärnvapenrörelsen en av efterkrigstidens första stora transnationella rörelser. På agendan fanns mänskliga rättigheter, men också antiimperialism, avkolonialisering, nationellt självbestämmande och antikapitalism. Ideologiskt var rörelsen förvisso heterogen, men för många i väst blev den en ögonöppnare och fanns i Vietnamrörelsens, kvinnorörelsens, miljörörelsens och antikärnkraftrörelsens rotsystem.
Bokens infallsvinklar är förstås sociologiska. I fokus står globaliseringens, mediernas och solidaritetens betydelse. Thörn intresserar sig för rörelsens förutsättningar, bland annat de begrepp, symboler och idéer som rörelsens medlemmar identifierade sig med. För många var engagemanget mot apartheidsystemet en livsstil som manifesterades genom att bära t-shirts och knappar, genom att delta i demonstrationer, stödkonserter och bojkott mot sydafrikanska varor. Medlemmar och sympatisörer handlade politiskt inte bara som medborgare utan också som konsumenter.
Påfallande är inte minst att reaktionen mot apartheid blev en global angelägenhet i en tid då engagemang i internationella frågor fortfarande var klent. Viktigt för att förstå engagemangets intensitet är själva händelseutvecklingen och inte minst massakern i Sharpeville 1960, då sydafrikansk polis sköt mot en demonstration och dödade 69 personer. Massakern innebar att regimens våld och grymhet blev synligt för en internationell opinion.
Miljontals människor deltog i antiapartheidrörelsen. Många bodde förstås i Sydafrika, men organisationer fanns världen över. Globalisering underifrån kallar Thörn fenomenet. Rörelsen skapade gränsöverskridande nätverk, handlingsstrategier och informationskanaler i en tid utan internet.
Begreppet solidaritet är numera utgallrat ur den politiska retoriken och öppnar associationsbanor till 60-talets radikalism. Som bokens titel anger ser Thörn också solidaritet som ett centralt begrepp för att förstå antiapartheidrörelsen. Manifestationer och engagemang byggde på en känsla av samhörighet.
Tyvärr förankras begreppet inte empiriskt och förblir analytiskt vagt, vilket i sin tur aktualiserar frågor som: Är solidaritet en känsla eller handling? Varför fick solidaritet så stor betydelse? Boken innehåller också upprepningar och omständliga resonemang. Likväl utgör den ett viktigt bidrag till förståelsen av hur efterkrigstidens internationella engagemang tar form. Nedslagen i den transnationella rörelsens olika aktiviteter ger insikt i de mekanismer som mobiliserade på gräsrotsnivå.
