Att förklara vad glykemiskt index är och hur man skall äta enligt GI-metoden, utan att texten blir tråkig och mästrande är en svår konst. Många författare till GI-böcker har hamnat i den fälla som består av att ägna sig alltför mycket åt det teoretiska. Resultatet blir sakligt oantastligt men utan både smak och doft. Och kokböcker som inte förmedlar lust att laga mat borde helst aldrig ha lämnat tryckpressarna.
I den här fällan har definitivt inte Klara Desser hamnat. Klaras GI-mat är precis så personlig och levande som titeln utlovar. Hon inleder med en kortfattad förklaring av GI-begreppet och tips om hur man kan äta när man är på restaurang eller bortbjuden. Efter en lättöverskådlig lista på vad man får äta och vad man skall undvika kastar hon sig sedan in i receptdelen.
Och där glömmer man faktiskt bort att det egentligen handlar om
en diet. Klara Desser gör rätter som lockar läsaren till matlagning, något som självklart även bilderna bidrar till. Och att man kan variera bönor på så många läckra sätt kan säkert överraska många.
Det bästa är att här finns rätter som lockar både den som äter enligt GI-metoden och den som inte alls bryr sig om det. Och man behöver inte leta efter specialprodukter om man inte vill. Grädde förekommer mycket sparsamt i recepten, däremot finns det en del ost.
Det här är en bok inte bara för GI-intresserade, utan för alla som gärna vill äta lite sundare. Ett särskilt plus för dessertavsnittet - det är ju ofta där som de stora socker- och fettfällorna finns.
Michel Montignac är fransmannen som blev berömd över hela världen för sin metod att gå ner i vikt med en diet som bland annat innehöll gåslever, choklad och champagne. Den visade sig dock innehålla även en hel del protein, fett från växtriket och kolhydrater med lågt glykemiskt index.
En av hans svenska lärjungar är Cathrine Schück, som i sin nya bok
Montignacs svenska kök har bearbetat hans idéer, så att de bättre skall passa svenska förhållanden och de råvaror som vi har här.
Schück förklarar noga och ingående vad man skall äta och hur man bäst kombinerar olika typer av näringsämnen. Det är uttömmande och pedagogiskt men ibland håller matglädjen på att komma bort bland bönorna.
Och äter man enligt Montignacs metod, så får man helt enkelt acceptera att vissa rätter blir omöjliga att tillaga. Lax Caesar visar sig exempelvis ha mycket lite med en klassisk Caesarsallad att göra.
Men för den som på allvar vill gå in för att följa Montignacs metod är det här den perfekta boken.
